19:49:09
To all of you
14:17:19
What Makes You Beautiful - kapitel 31
Jag hade alltid varit väldigt fascinerad av solen som liten, när alla andra ville bli popstjärnor,presidenter, skådespelare, poliser och så vidare drömde jag alltid om att jobba inom astronomi. Jag fick min första stjärnkikare dagen jag fyllde 7, jag kommer ihåg hur jag ville sitta uppe hela natten och titta upp i rymden, det var så fascinerande, att det fanns så mycket ouptäckt där ute. Mamma var tvungen att låsa in stjärnkikaren under natten, jag grät lika mycket varje gång då klockan slagit 8 och det var dags att gå och lägga sig och för mamma att ta hand om stjärnkikaren. Hursomhelst, började jag också intresseras av solen och snart kunde jag läsa av tiden beroende på hur högt solen stod på himlen. Men tyvvär, i 11 års åldern fick jag prova på att rida för första gången och efter det vart mitt intresse för astronomi ett minne blott.
Men jag kom fortfarande ihåg en del, som detta med solen. Och just det att klockan var runt 11 fick mig att inse att vi försovit oss rejält. Jag och Sean hade igår kommit överens om att han skulle sätta sin mobil på alarm vid 8 så att vi skulle hinna tillbaka till skolan innan 10, då biologi lektionen med mrs. Schwartz började. En liten videofilm spelas upp i mitt huvud och visar ungefär hur rektorn kommer att skälla ut oss och sedan bli straffa oss med samhällstjänst, det vill säga att ta hand om disken ifrån skolmatsalen och att städa skolområdet. Skulle nog tippa på att det blir 2 dagar samhällstjänst, inte mer än så. Även fast att hon sa att de som lämnar skolområdet skulle bli relegerade på informationsmötet den första dagen, vet nog alla studenter att hon är alldeles för mesig och snäll för att göra det. Det skulle aldrig hända.
Jag skakade om Harry med båda händerna och han gav ifrån sig ett dovt frustande och behöll ögonen stängda.
-Harry! We're late, get up or you're gonna have a swin. Your choice!
Jag drog av honom filten och han ryckte till och kröp ihop i fosterställning. Jag tittade bort emot Nicole och Sean som fortfarande låg och sov tungt under en filt.
-Guys! Wake up. We're really late, because someone didnt put the alarm on..
Sa jag och tittade menande på Sean som nu vaknat till. Det tog en stund innan de riktigt vaknat till och förstått vad jag menat.
-SHIT!
Nicole flög upp så att filten kastades iväg ett par meter åt sidan. Vi hjälptes åt att bära allt vi tagit med oss till bilen och när jag skulle hämta de sista sakerna satt Harry fortfarande och halvsov.
- Ey, sleepyhead. We need to go.
Han flinade och granskade mig medan jag lastade armarna fulla med de sista kuddarna som låg kvar.
- Sure, sure. But I need a kiss first!
Jag himlade med ögonen och stapplade fram till Harry och böjde mig ned för att ge honom en snabb puss, då han tog tag i min nacke och lät sina läppar sakta nudda mina. Han mumlade något mellan kyssarna, jag hörde inte riktigt men det lät som "Thats better".
"Harry..we need to go"
Jag avbröt kyssen och plockade upp kuddarna jag släppt på marken och började gå emot bilen.
"Aaah, what's that!?"
Hörde jag nedifrån stranden och ett flin spreds över mitt ansikte, och snart hörde jag Harrys steg bakom mig.
"That took quite a while.."
Sa Nicole ifrån framsätet och flinade retsamt.
"Yeh. Sorry, blame Harry"
Jag nickade emot stigen där Harry trött kom gående emot oss.
"He's not really a morning person"
Konstaterade Sean och jag och Nicole skrattade som svar.
Vi svängde in på skolområdets parkering och jag lade märke till att det satt gula posters överallt. Jag kisade emot en som satt på väggen till gymnastiksalen och läste " STAY IN DAY". Jag vände sakta huvudet emot Nicole för att se om hon också sett, och baserat på hennes ansiktsuttryck chansade jag på att hon hade det.
-Shit.
Sa hon tyst och stirrade på postern. Stay in day var en tradition där man låste alla portarna till skolan och stannade inne hela dagen och på kvällen har man en 'sleepover' i gymnastikhallen.
-How the fuck are we supposed to get in now?
Säger Sean och tittar ut över det helt tomma skolområdet. Jag suckar, just my luck. Hur kunde vi ha missat att det var stay in day idag? Var posterna uppe igår kväll också? Och varför har inte Emma ringt om hon visste att vi skulle bli utelåsta..vänta lite. Det kanske var det som var meningen?
-I have an idea, but we need to hurry. Leave the stuff in the car for now.
Sa Harry och log på ett jag-är-så-jävla-smart sätt. Vi klev ur bilen och följde efter Harry runt gymnastiksalen, han stannade till när vi var på gymnastiksalens långsida, och tittade uppåt.
- Hol, you have a room with a view of the gym roof, right?
- Yeah?
Jag fick syn på stegen som satt fast på husfasaden framför oss och undrade hur jag int elagt märke till den tidigare. Jag granskade den uppifrån och ned och svalde.
-Harry..we're not going to..no.
Hörde jag Nicole säga bakom oss med en bestämd röst.
- Well, we don't have much of a choice, Nicole. And in this way, we can just say that me and Sean slept at yours and we overslept. Noone will notice.
Utom Emma. Tänkte jag för mig själv och hoppades på att hon hade hållit tyst om detta.
- Okay. I'll go first.
Sa Sean och tog ett kliv fram och satte ena foten på stegen för att se hur stadig den var.
-Be careful boo bear.
Sa Nicole med en liten röst och tittade nervöst på när Sean klättrade upp för stegen. När Harry klättrat upp gick jag med osäkra steg fram till den rostiga stegen och satte händerna på sidan av den, jag tog ett kliv upp och sedan ett till. Inte så farligt, så länge jag inte tittar ned. Tänkte jag och log lite för mig själv när Harry drog upp mig över kanten.
Det tog ett tag för Nicole, däremot. Hon vägrade först att ta av sig sina klackskor men efter några minuter utan att hon kommit någonvart bestämde hon sig för att försöka utan. Stubborn girl. Tänkte jag och tittade på klockan, hur svårt kunde det vara att klättra upp för en stege? När vi stått där i en kvart och med hjälp från Sean, stod hon äntligen på taket med oss. Jag tog täten och gick emot delen av taket där alla fönster till rummen var uppradade, vi passerade grannens fönster och när jag stod och drog i vårat fönster insåg jag att det var låst, som alltid, och att ingen var där inne. Vad hade vi förväntat oss egentligen? Jag fnissade till, jag kunde inte hjälpa det.
- Oh. I didn't think of that the window might would be locked.
Sa Harry och skrattade lite, sean facepalmade sig själv och drog en djup suck.
-And now what?
Hej.
Förlåt för den dåliga uppdateringen. Har inte haft någon som helst motivation de senaste veckorna.. Men iallafall, här har ni ett nytt kapitel, inter det bästa men. Och jag ska verkligen försöka uppdatera mer från och med nu. Kommentera gärna vad ni tycker, det är det som driver oss till att vilja skriva.
Puss på er!
/Emma xx
Update: Hörni. Nu är det så att jag och Amanda inte skrivit på länge och igår satt jag och jobbade på detta kapitel i flera timmar för att få det extra långt till er. Vad har hänt med kommentarerna? Förut fick vi nästan alltid över 20, minst. Visst, det kan bero på den dåliga uppdateringen men vi ser ju att det är många som läser. Så snälla, släng in en kommentar. Varenda en av era kommentarer betyder så sjukt mycket för oss, man blir så sjukt peppad att skriva mer när man får många fina kommentarer av er. Dessutom, har jag nästa kapitel nästan klart redan och om ni är bra på att kommentera ikväll, så kommer jag att lägga up det. Deal?
Puss xxx
19:27:20
What Makes You Beautiful - kapitel 30
Jag slog mig ned i den ännu varma sanden med benen i kors och Harry la sin arm runt mig. Jag blundade och lutade mitt huvud mot hans bröst och andades in hans underbara doft som fick mig att glömma bort allt runtomkring mig. Att
glömma bort om Emmas känslor för Harry. Att glömma bort att rektorn kommer skälla ut oss imorgon. Det kändes så bra att sitta där och lyssna till hans lugna andetag och inte låtsas om alla problem.
"Guys..this is kind of boring"
Nicole spräckte min lilla rosa harry-bubbla och jag kom tillbaka till verkligheten. Jag kunde inte låta bli att flina åt hennes kommentar, så typiskt henne.
"Well there isnt very much things to do here.."
Sa jag och tittade mig menande omkring på den ödsliga stranden.
"We could always go skinnydipping"
Sa Harry och log sitt cheeky leende.
"You wish!"
Sa jag och Nicole i munnen på varandra och skrattade.
"No? We'll see about that.."
Harry tittade på Sean och de blinkade till varandra. Jag hann knappt tänka innan Harry hade bärt upp mig i sina händer och Sean gjort detsamma med Nicole, jag hörde ett skrik ifrån hennes sida och killarna började springa mot vattnet.
"Harry, no. No no no no."
Jag gav ifrån mig ett tjut och drog upp fötterna emot mig för att undvika vattnet som vi nu stod i, tittade beende på Harry som om att det faktiskt skulle få honom att sluta. Just som jag trodde att han skulle kasta i mig så böjde han sig och kysste mig mjukt, kyssen avbröts tvärt när jag inte längre hade Harrys varma armar som höll i mig utan kände hur vattnet omfamnade min kropp.
"Omg I hate you!"
Sa jag och skrattade så fort jag kommit upp till ytan. Jag försökte gå men eftersom att kläderna klibbat fast sig vid kroppen och blivit tunga av allt vatten liknade min gång nog mer av en efterbliven-ko style.
Harry och Sean stod och skrattade i vattenbrynet och jag började springa emot Harry.
" You are so dead!"
Jag drog tag i honom och puttade skrattande ned honom i vattnet, det jag inte räknat med var att han skulle dra ner mig också, vilket han då gjorde. Jag landade ovanpå honom i vattnet och han släppte taget om min tröja som han använt för att dra ner mig med . Han stoppade försiktigt in lite av mitt hår bakom mitt öra och log med sina ögon på det sättet jag älskade. Hans bet lekfullt i min underläpp och kysste mig mjukt. Fjärilarna satte igång igen. Jag kunde höra Nicole fnittra, men det var så lågt att jag knappt hörde henne. Hon var utanför min rosa bubbla nu, här var det bara jag och Harry. Harry och jag.
såg det här i utkastet och jag antar att det är Emma som har skrivit det!
19:15:26
What Makes You Beautiful - kapitel 29
Åh herregud! Plötsligt klarande allt, alla gånger Emma blängt på mig när jag pratat om Harry, hur hon kommit på att hon måste hämta något varje gång jag möter Harry i korridoren, allt fick en förklaring nu.
”Holly, talk with Emma when we get back. I’m sure everything will be fine!” sa Nicole och klappade tröstande på min arm.
“Yes, we need to solve this.” sa jag och lutade mitt huvud mot hennes axel. Jag tittade upp mot stjärnorna.
En duns avbröt en lång tystnad, jag kollade åt höger om mig där dunsen kommit ifrån, och såg att killarna hade kommit tillbaka.
”Are you guys freezing?” sa Harry och gav mig en puss på pannan.
”yes, please lit the fire now!” sa jag och Nicole i mun på varandra.
En kvart senare var brasan tänd och vi satt under filtarna och grillade marshmallows. Jag njöt av känslan av att bara vara, jag kände mig fri och lycklig. Harry la sin arm kring min midja under filten och drog mig närmare sig. Han gav mig en puss på huvudet och jag kunde höra hur han drog in min doft. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och en svag vindpust gjorde att jag kunde känna doften av hans parfym.
”I can’t be happier than I’m right now.” Viskade Harry i mitt öra.
”Not me either.” viskade jag tillbaka.
Harry reste sig upp och sträckte fram sin hand till mig.
”Come on, let’s go for a walk.”
Jag tog hans hand och vi började gå ner mot vattenbrynet. Sanden var mjuk och sval mot mina fötter, när vi kom fram till vattenkanten blev jag chockad över hur pass varmt vattnet fortfarande var.
En harkling ifrån Harry bröt tystaden mellan oss.
”Holly, it’s something I want to tell you.” Mitt hjärta började genast att slå i 210, vad var det han ville berätta? ”I’m gonna start in your music class after the holiday.”
”Seriously?! Oh my god Harry, it will be so fun.” Jag slängde mig runt hans hals och gav honom en stor kyss på munnen.
”It’s thanks you Holly! If you hadn’t moved to London, I wouldn’t have dare to sing, and I wouldn’t have met the girl of my dreams.”
Jag kände hur mina kinder fick en rödare ton och jag kände hur ett stort leende spreds sig på mina läppar.
”And I wouldn’t have met the boy of my dreams.”
Han gav mig en mjuk kyss, en sådan kyss som fick fjärilarna i magen att bli galen och som fick mig att bli knäsvag.
Så här ville jag leva resten av mitt liv, kär lyckig och med Harry.
Ett ganska kort kapitel, men bättre än inget! Ska försöka skriva minst ett kapitel till i veckan, bra va? Jag hoppas ni har haft en bra påsk och ätit mycket godis!
/Amanda xxx
20:47:17
What Makes You Beautiful - kapitel 28
"Hey babe"
Harrys mörka röst hördes ifrån mobilen som jag höll tätt emot mitt öra för att kunna höra någonting, eftersom att Emma och Nicole satt och imiterade ordet 'bajs' och skrattade högt. Jag log för mig själv när jag hörde att det var han och jag gav Nicole en mördarblick för att visa att de skulle vara tysta,men det tog inte lång tid innan tystnaden bröts igen av fnitter.
"Hi. Wait a second"
Jag reste mig upp och gick ut i korridoren, jag stängde dörren bakom mig och lutade mig emot den.
"Okay. Me and Sean was thinking of going to the beach tonight, and we thought you girls might wanna join?"
"Yeah, I'd love to, but we aren't allowed to go outside the school campus, remember?"
"I know, I know. But come on, sometimes you have to break rules.."
"I don't know, Harry. I mean.."
"Noone will even notice. I promise. Come on, it was quite a while ago since we did something fun. This is just what we need"
Jag suckade. Rektorn var väldigt sträng med tider och hon hade gjort klart för oss alla att ingen fick vara utanför skolområdet efter klockan 7, vaktmästaren låser dörrarna till skolan runt 9 och efter det är det ingen som släpps in. Men Harry var så övertygande, och jag ville mer än något annat träffa honom just nu.
"Okay then."
Sa jag uppgivet och tittade på mitt armbandsur, klockan var tio i 9.
"Meet us in 5 by the soccer fields. Hurry"
"Ai ai captain. We will be there in five minutes, love you"
"I love you too, Hol"
Jag tryckte på End Call och öppnade dörren till rummet.
Efter ungefär 5 minuter sprang vi ut från skolans portar mot fotbollsplanen, där Harry och Sean stod och väntade på oss. Jag möttes av Harrys varma leende och han slog sina armar runt mig och drog in mig i hans varma famn. Våra läppar möttes försiktigt och jag kände hur han log.
Emmas point of view
Medan Nicole och Emma sprungit till killarna ställde jag mig på avstånd. Jag är så otroligt trött på att låtsas som allt är bra, som att det är okej för mig att stå här och titta på när en av mina bästa vänner står och kör ner tungan i halsen på Harry. Harry som jag ända sedan jag började här varit olyckligt kär i.
Jag hade precis accepterat att en person som jag aldrig skulle kunna få en kille som han när Holly, en tjej som faktiskt var på samma nivå som jag, kom och fick killen i stort sett direkt. Det känns som att jag blir huggen i magen varje gång jag ser dem, men ändå lyckas jag gömma det.
Jag trodde att jag kommit över honom, men nu, när jag stod här helt ensam och Nicole och Emma stod med sina pojkvänner så var svartsjukan tillbaka. Kanske för att jag vill ha någon, inte specifikt Harry, men någon. Men det var som att känslorna för honom helt plötsligt var tillbaka och det var svårt att hålla tårarna inne.
Jag skrapade lite nervöst med foten i gruset under mig och kämpade för att inte börja gråta. Försökte att tänka på vad som helst utom detta, men det gick inte.
Skärp dig, Emma. Du har ingen chans. Inse det.
Sa jag tyst för mig själv och rätade på ryggen, drog på ett falskt leende och gick fram till dem.
"I'm sorry guys, but i just got a terrible headache, i think i'm stay here."
Hollys point of view
Jag tyckte att det såg ut som om hon ljög och hade tårar i ögonen, men det kanske bara var ljuset från gatlamporna som speglade sig i dem. Jag försökte möta hennes blick, men hon undvek att titta upp och granskade nog sina skor i stället.
"Are you sure it's okay if me and Holly leave? Or do you want us to stay home with you?" frågade Nicole Emma, som även hon försökte få ögonkontakt med Emma.
"yes, go! I just want to sleep."
Jag och Nicole gav Emma en kram innan vi gick bort till Seans bil. Nicole satte sig i framsätet och jag i bak hos Harry.
"ARE YOU READY FOR A ROADTRIP GUYS?" Skrek Sean och startade bilen.
Vi skrattade åt honom och Nicole höjde ljudet på radion och jag började nynna med till musiken.
Efter ungefär 20 minuter var vi framme vid stranden och vi började packa ut maten och filtarna som killarna hade med sig. Vi bar med oss allt ner till stranden och slog oss ner på en lägerplats, solen hade inte riktigt gått än, så himlen hade en rosaorange färg.
Harry kramade om mig bakifrån och viskade i mitt öra.
”I wanna stay here with you, forever.”
“That’s good, because I want to stay with you here forever too.”
Han gav mig en mjuk kyss som fick mig att bli knäsvag. Hans gröna ögon kollade djup in mina och det kändes som om han kunde se ända in till min själ.
”Ey, Harry, we need to get some wood to the fire.” Ropade Sean.
“I’m coming!”
Harry gav mig en snabb puss på pannan och sprang bort till Sean. Jag gick bort till Nicole som satt vid lägerplatsen under en filt och frös. Hon lyfte på filten så att jag också kunde sätta mig under den.
”Do you think Emma really got a headache?” frågade jag henne efter en lång tystnad.
”No, i think was because of you and Harry.” Hon stirrade tomt framför sig, som om hon döljde något.
”Me and Harry? What?! Why?”
“She was, or are, in love with him.”
kapitel 28, here we go! Detta har både jag och Emma skrivit tillsammans, och vi hoppas ni gillar det! Vi har en ide som ska hända, och vi ska försöka skriva ett nytt kapitel ganska snart!
Jag antar att många av er har twitter, så om ni känner för det kan ni följa mig (Amanda), i follow back (;
/ Amanda & Emma xxxx
Hoppas
14:59:56
What Makes You Beautiful - kapitel 27
Efter en lång skoldag slängde jag mig utmattad på sängen. Jag tog fram min mobil ur fickan för att ringa mamma och berätta om att Harry skulle följa med mig till Sverige. Jag slog numret hem och tryckte på ”ring”. Två signaler gick fram innan någon svarade.
”Hallå, vem är det?”
Jag skrattade tyst i luren, min lillasyster Klara hade fortfarande inte lärt sig hur man svarade i telefon som normalt folk.
”Hej Klara, det är Holly!”
”Jag saknar dig jättemycket Holly, när kommer du hem igen?”
”Jag kommer och hälsar på några dagar nästa vecka.”
Hon gjorde ett glädjeskrik och jag var tvungen att ta bort luren från örat. Jag hörde pappa fråga vad hon höll på med i backgrunden och hur hon förklarade att jag var i telefon.
”Holly gumman, hur är det?” sa pappa efter en stunds tystnad i luren. Klara hade blivit helt galen av alla känslorna, så pappa hade varit tvungen att lugna ner henne.
”Det är jättebra, skolan dödar mig lite halvt bara.”
Jag hörde hur pappa log i luren.
”Är det jobbigare än du trodde?”
”Nej, det är faktiskt lättare. Jag trodde det skulle vara svårt att komma in i engelskan, men nu pratar jag som en infödd. Det känns svårare att prata svenska faktiskt.”
”Ja, du låter faktiskt mer brittisk än svensk. Har du bokat flygbiljett än?”
”Nae, men jag ska göra det senare ikväll, och angående det, jag tar med mig en vän, eller pojkvän rättare sagt. ”
Det blev knäpp tyst i luren.
”Pappa, är du kvar..?”
”mm, jag blev lite chockad bara. Vi har varit oroliga, mamma och jag, över att du ska ha träffat en pojke i England, för det kanske gör att du stannar där för alltid.”
”Jag har tre år kvar hinna jag ska bestämma mig, och om jag väljer England, kommer jag alltid kunna komma och hälsa på er och ni mig.”
Jag kände hur tårarna började komma, jag förstår hur det måste kännas för mamma och pappa att deras dotter flyttar tusentals mil ifrån dem, till ett annat land med en annan kultur.
”Sluta tänk på det nu, jag ser fram emot att träffa honom, vad heter han?”
Jag tog ett djupt andetag för att samla mig och berättade allt för både mamma och pappa om Harry. Jag måste säga att högtalarfunktionen är underskattad.
Under mitt samtal med mina föräldrar hade både Emma och Nicole kommit in på rummet och när jag lagt på, började de skratta.
”Swedish must be the funniest language ever!” fick Emma fram mellan skrattattackerna.
”Is it not hard to learn?” sa Nicole och blev seriös.
“ehm, was it hard for you to learn English when you were little?”
“No?”
“Well, same for me, I have spoken Swedish for years, but it will probably be hard for you guys to learn.”
“teach us some Swedish!” sa Emma som hade samlat sig och slutat skratta.
”okay, what do you to learn.”
“Poop!” skrek Nicole och kastade sig från sin säng till min.
”Nicole, you are so immature.” Sa Emma och log. Nicole svarade med att räcka ut tunga mot Emma.”oh, I’m sorry. I ment, very immature.”
”Are you gonna fight or learn Swedish?”
“Swedish lesson!” skrek dem i mun på varandra.
”Bajs.” ljudade jag så tydligt det bara gick.
De tittade på mig med stora ögon och försökte säga efter. De misslyckades helt och nu var det min tur att skratta åt dem.
Ca tio ord senare ringde min mobil, jag letade fram bland ett virrvarr av täcket, kuddar och lakan. Jag hittade den till slut och svarade.
Efterlängtat kapitel? Jag har slitit som ett djur med det, så jag hoppas att ni gillar det! Ska försöka skriva ett till kapitel i helgen, grymt va?
/Amanda xxx
13:11:04
What Makes You Beautiful - kapitel 26
Efter att ha genomlidigt en lång kemilektion var det äntligen dags för lunch, jag kände hur min mage kurrade när jag tänkte på det, jag log svagt för mig självt åt det. Jag tog en omväg till matsalen för att lämna av mina kemiböcker. Jag slängde in mina böcker, och la de jag behövde direkt efter lunch överst i högen, så där ja, nu har vi ett system!
”Holly! Wait!”
Jag hörde hur någon ropade på mig, jag vred huvudet åt höger där ropet kommit ifrån, och såg Nicole armbåga sig fram mellan allt folk. Jag låste igen skåpet och väntade på henne.
”I hate this corridor, it’s always so much people when i need to hurry.”
Sa hon när hon kommit fram till mig. Jag skrattade åt henne och la armen runt hennes axlar.
”Welcome to school honey, welcome to school.”
Hon himlade med ögonen och viskade i mitt öra.
“I know a secret! I have heard that school is hell.”
Jag skakade på huvudet och drog med henne till matsalen. När vi kom in i matsalen möttes vi av en ljuvlig matdoft, som fick min mage att kurra ännu mer. För en gångs skull verkade skolköket ha lyckats med maten. Vi tog varsin bricka och började lägga upp mat. Jag lät blicken glid över matsalen för att se om jag kunde hitta Harry, när ett par starka armar omfamnade mig bakifrån. Jag kände en svag parfymdoft, vilket avslöjade att det var Harry.
”Are you looking for someone?” viskade han i mitt öra.
Hans varma andedräkt kittlade mig i örat.
”Maybe.” Svarade jag retsamt
”Well, it’s your lucky day, here I’m, an angel sent from above.”
Jag hörde hur Nicole frustade till av skratt, och det smittade av sig på mig. Jag vände på huvudet och möttes av Harrys gröna ögon.
Vi gick bort till bordet där även Sean satt.
Lunchen gick riktigt snabbt och det var dags för eftermiddagens lektioner. Jag hade som tur var bara en lektion efter lunch, det var jag värd efter en jobbig förmiddag. Jag och Harry gick hand i hand bort mot skåpen. Så lyckig som jag är när jag är med Harry har jag aldrig varit förut, han är min andra halva. Att flytta till London är bland det bästa jag har gjort, jag har träffat så många underbara människor här, som jag aldrig skulle träffat om jag inte tagit chansen. Det fick mig att tänka på mina föräldrar, min syster och alla andra som jag lämnat. Jag önskar att de fick träffa Harry och se hur underbar han är. Då slog det mig, en helt fantastisk ide!
”Harry, how long is it to our Holiday?”
“Next week I think. “
“Have you planed something special.”
“I’m gonna see my mum on Wednesday, why?”
“Well, I’m going home for a few days, and I wonder if you want to go with me and meet my family?”
“I would love too.”
“Great, I call my mum later and tell her.”
Han la armen kring min axel och pussade mig på huvudet. I ögonvrån såg jag hur Cori blängde på oss och hennes knähundar följde hennes exempel. Hon skulle tydligen aldrig vakna upp ur sin fantasivärld och inse att hon och Harry var finito.
Kapitel 26, here we go. Ett litet mellan kapitel men det kan ju inte hända roliga saker hela tiden, right?
/ Amanda xxx
16:41:52
kapitel 13. once again
Hollys point of view
Jag vaknade av att min mobil ringde. Vem fan ringer så här tidigt? Jag hittade mobilen och kollade på klockan, sex på kvällen. Jag måste ha sovit ända sen jag kom hem från Harry. Jag svarade och försökte låta vaken.
”Hey, it’s Holly” jag kvävde en gäspning
”Hej gumman, det är mamma!”
”Mamma, förlåt att jag varit så dålig på att ringa..” hon avbröt mig innan jag hann prata klart
”Jag förstår gumman, det viktigaste är att du trivs, vi har ju pratat med varandra i flera år.”
Jag kände hur mycket jag saknade henne. Det har varit så mycket på sistone, skola, Harry och ett helt nytt land.
”Jag saknar dig så mycket mamma! Det är inte långt kvar tills jag kommer och hälsar på er nu.”
”Jag saknar dig också gumman. Alla frågar här hemma hur du har det i London, de tycker att de är så coolt att du pluggar utomlands!”
”Det förvånar mig inte att de frågar.”
”Jag måste tyvärr gå nu, men vi får prata mer senare. Puss jag älskar dig!”
”Jag älskar dig också mamma.”
Under tiden jag pratat med mamma hade Nicole kommit in i rummet.
”Where did you sleep last night?” frågade hon och vickade på ögonbrynen.
” I don’t even think i slept soo much last night.” Jag rodnade när jag sa det.
”Holy shit! Did you and Harry …?”
Hon kastade sig ut ur sin säng och hoppade på mig.
”Oh my god, you guys totally did it.”
Jag kände hur mina kinder fick en väldigt röd ton. Jag drog täcket över huvudet. Nicole drog av mig täcket och slängde det sedan på golvet.
”Give me all the details about last night! I want to hear it all, every little move you made.”
“I don’t remember everything, I just remember what happened before we, yeah you know.”
Jag berättade allt som hände vid biblioteket och efter jag lämnat Harrys rum. Nicole sa inte ord under hela tiden, vilket är mycket ovanligt, hon brukar prata konstant. När jag berättade vad Cori hade gjort såg jag hur hennes ögon svartnade till och hon knöt även händerna. Hon ställde sig upp.
”I’m gonna kick her ass, I hate her. I’m gonna show her…”
“Nicole, relax! That’s just gonna make things worse.” Jag drog ner henne på sängen igen. ”Please, for me.”
”If she ever do something like this again, I’m not gonna listen to you then, I’m will kick her ass then, I promise I will!”
Jag skrattade bara åt henne och drog in henne i en kram.
”You are sooooooo cute when you are angry honey.”
“I know, cute is my middlename.” Sa hon och pussade mig på kinden. ”I guess your is sex maniac.”
”Nicole!” Jag slog till henne på armen, ganska hårt.
”You don’t need to hit me! It actually hurts.” Hon skådade sin arm.
“By the way, where is Emma? I haven’t seen her today at all?” frågade jag Nicole och hon stannade upp mitt i en rörelse.
”Not me either, she was gone when i woke up this morning. I tried to call her but she left her phone here. She was a little weird yesterday after you left. I asked her if she was okay but she complained on headache.”
Precis när Nicole pratat klart öppnades dörren och Emma kom in.
”Where have you been all day?” sa jag och Nicole i munnen på varandra.
”I went shopping with Sarah.”
”I’m sorry, but who’s Sarah? ” frågade jag henne.
”A girl in my mathclass.”
”Why didn’t you ask me?!” sa Nicole sårat.
“I didn’t wanted to woke you up, so were so cute when you slept.” sa Emma.
Det var något i hennes ton som inte fick mig att tro henne, det kändes som om hon ville undvika oss. Men Nicole trodde på det och fortsatte sedan att prata glatt om allt och inget.
Harrys point of view
”Thanks for today baby”. Cori kysste mig.
Jag kysste henne tillbaka. Vad fan håller jag på? Varför var jag så lätt förförd. Det var inte Cori jag skulle vara med, utan Holly. Jag är den största skithögen på hela jorden just nu. Helvetes jävla skit. Det här var sista gången, det här ska aldrig hända igen. Jag gick upp ur sängen för att ta på mig kläder, vilket egentligen var onödigt eftersom jag skulle gå och lägga mig igen om några timmar. När jag tagit på mig kläderna såg jag lappen med Hollys nummer på. Jag drog upp min mobil ur fickan och knappade in det. Jag tvekade ett tag innan jag tryckte på ring. Det hann gå tre signaler innan någon svarade.
“Who is calling?”
“It’s Harry.”
”Oh, hi Harry! Holly can’t take your call right now, she poops.”
Jag hörde hur någon skrek I bakgrunden och hur några började brottas. Jag skrattade tyst för mig själv.
”Hi, Harry. I’m sorry for my so called friend, she forgot to take her medication today. Wait a minute, I’m just gonna go outside.”
Det blev tyst i luren och jag kunde höra en dörr öppnas och stängas.
”I’m here, was it something special you wanted?”
“Yeah, I wanted to ask you if you want to go on a date with me, a real one?”
Det blev tyst i luren en lång stund. Jag har gjort bort mig för all framtid.
”I would love to.” svarade hon till slut.
En sten lättade från mitt hjärta, mitt hjärta började slå sådär fort som bara Holly kan få det att göra.
”Great, next Saturday, i’ll pick you up at seven.”
“It will be really fun. I need to go, kisses bye.”
Hon la på innan jag hann svara. Hon hade tackat ja. Hon tackade faktiskt ja? Jag lyfte armen i luften, så som de alltid gör i filmer när de har segrat. Det här kändes som en seger. Det ska bli kul att få reda på allt om Holly, hennes barndom, intressen. Jag stannade upp, hon vill säkert att reda på massa saker om mig. Min blick gled automatiskt till min gitarr som stod lutad mot väggen. Det kanske är dags att avslöja den stora hemligheten.
Nicoles point of view
Jag hörde hur Hollys mobil ringde. Hon var på toa så jag svarade åt henne. Det var Harry som ringde. Jag mimade till Emma att det var Harry.
”Tell him she is poops.” Emmas ögon lös när hon sa det.
Jag tyckte det lät som en rolig ide, det var ju ändå nästan sant. Precis när jag sagt det kom Holly ut från toaletten.
”That’s my phone.” sa hon lugnt, sen såg hon att jag pratade med någon. ”WHO ARE YOU TALKING TO!?” Hon försökte ta mobilen från mig.
”It’s Harry.” fick jag fram mellan skrattattackerna.
Hon tog mobilen från mig och gav mig en ”jag-ska-döda-dig-sen-”blick. Det fick mig bara att skratta ännu mer.
Emma såg väldigt sur ut, hon blängde på dörren Holly precis stängt efter sig. Det verkade som om hon vore avundsjuk. Herregud, hon är avundsjuk. Hon önskar att Harry hade känslor för henne istället för Holly. Det är kommer inte sluta bra alls.
TILL DIG SOM VILLE LÄSA KAPITEL 13,14,15. här är kapitel 13, för att läsa 14,15 gå in på kategorier(WMYB) så finns de längst ner på sidan. om du inte hittar dem, kommentera då !
20:24:10
HAPPY BIRTHDAY HARRY !
Tiden går så snabbt, minns tiden då han var 16 år :')
Vi får hoppas att han har en bra födelsedag i LA ( där han fortfarande inte är myndig;))
Kapitel 26 är i verk och det kommer komma upp senare ikväll eller imorgon
/amanda och emma xxx
18:41:44
What Makes You Beautiful - kapitel 25
Dave skrattade och sa:
”We will see.”
Med de orden lämnade han med, det var väl tur det. Jag hade förmodligen slagit till honom eller nått. Jag fortsatte bort mitt skåp för att hämta min religion bok och min penna, jag passerade anslagstavlan där all information som saker som skulle hända på skolan fanns, en stor blå lapp fångade min uppmärksamhet. Jag stannade upp och läste mer noggrant på den. Det kanske är något jag borde göra, Holly skulle gilla det i alla fall, hon skulle bli överlyckig. Jag letade efter vart på lappen lärarens namn stod så att jag skulle kunna anmäla mig, jag hittade det längst ner i högra hörnet. Perfekt, jag hade honom i idrott senare.
Hollys point of view
Efter mattelektionen hade jag dubbeltimma i kemi. Som om det inte vore jobbigt nog med att det var måndag, jag hade de två värsta ämnena på morgonen. Jag skyndade mig genom korridoren för att inte komma försent den här gången. Jag kastade in matteböckerna i skåpet och letade fram mina kemiböcker. Jag suckade åt röran jag hade i skåpet, inte undra att jag kommer försent med tanke på röran jag har. Jag måste ordna något system så att det bara är att ta de översta böckerna på något sätt. Jag får fundera ut ett system senare. Jag stängde igen skåpet och när jag började tog det stopp och jag ramlade på rumpan. Jag tittade upp på vad som fått mig att ramla och såg stort hånflin som tillhörde en person jag verkligen inte kände för att prata med, Cori. Jag reste mig upp och blängde på henne. Hon hade fortfarande skjortan lite för många knappar uppknäppt och man kunde känna en svag doft av allt smink hon hade på sig. Undra om hon någonsin har hört talas om naturlighet?
”Du är helt störd.” sa jag till henne på svenska
”What.Was.That?” sa hon och såg ut som ett frågetecken. ”are you a Alien or something?”
Hennes knähundar skrattade instämmande åt det hon sagt, det var ju inte kul för fem öre.
”Oh, I’m sorry. I forgot that you only speak bitch. I will say it again. You got serious problems.”
Kom det där verkligen från mig? Hade jag precis sagt det där? Hade de där orden precis kommit hur min mun? Cori såg precis lika chockad ut som jag måste göra, hon verkade även ha tappat talförmågan. Hon öppnade munnen för att säga något men stängde den snabbt igen. Hennes knähundar blängde ilsket på mig och om blickar kunde döda skulle jag definitivt ligga som en död fisk på golvet med mina inälvor ut och in.
Cori öppnade munnen igen och den här gången kom orden ut ur munnen på henne.
”This is not over.”
Hon vände på klacken och hennes knähundar följde efter.
1-0 till Holly.
Jag log för mig själv och skyndade bort till kemin.
Återigen kort kapitel men min data laddar snart ut. Jag hade tänkt skriva det här tidigare men jag har varit sjuk så jag har inte orkat eller haft någon insperation. Men här är det i alla fall :))
Håll ögonen öppna för det kanske kanske kommer en liten tävling snart !
/Amanda xxx
17:17:53
What Makes You Beautiful - kapitel 24
På väg till första lektionen, som var matte, stannade vi till vid våra skåp där vi förvarar alla våra skolsaker. Jag la in min historia bok och tog fram mina matteböcker och en blyertspenna. Jag skulle precis stänga skåpet när ett par starka armar omfamnade mig. Jag kände igen parfymen och rösten som viskade:
”What’s you’re first lesson?”
Jag stängde igenom skåpet och vände mig om. Jag möttes av ett par gröna ögon, Harrys gröna ögon.
”Math, what a great start on a Monday.” Suckade jag och himlade med ögonen.
Jag var verkligen inte på humör för en mattelektion nu. Jag hade valt en svårare mattekurs och vi hade precis börjat med algebra. Det vanliga med bara x och y, verkade inte finnas existera i kursen, det var även många nya formler att hålla ordning på.
Harry skrattade åt min surhet och gav mig en kram.
”Wanna eat lunch together?”
Precis när jag skulle svara så ringde det in.
”I must run” Jag gav honom en snabb puss på munnen. ”Se you in the dining room 12?”
Innan han hann svara så hade jag börjat springa mot mattesalen. Mr.Jones var väldigt sträng när det gällde närvaron. Jag kände hur min mobil vibrerade i väskan, förmodligen så var det Harry. Jag hann precis in i klassrummet innan Mr.Jones skulle stänga dörren.
”Just in time Miss. Gardner. “ sa han och suckade.
Jag log ursäktande och skyndade mig att sätta mig på min plats brevid min mattepartner som jag glömt namnet på. Det enda jag mindes om henne var att hon också var svensk.
Harry’s point of view
Jag såg Holly skynda bort i korridoren. Jag hade verkligen haft tur som fått en till chans av Holly. Egentligen förtjänade jag den inte, efter allt jag gjort. Hon måste vara den finaste människan i världen. Jag började min första lektion vid nio så jag kunde ta det lugnt, ta en kaffe i kafet.
”Ey man, what are you dreaming about?”
Jag vände mig om och såg att det var Dave. Jag tvekade några sekunder innan jag svarade.
”About my girlfriend.” jag log stort mot honom.
”So you and Cori is official now?” han la armarna runt mina axlar och viftade menade med ögonbrynen.
”Me and Holly is official, it was never something between me and Cori.” Jag skakade av mig hans arm.
“Is it the girl you hanged with at the pool?”
Jag nickade bara till svar. Jag hade inte riktigt förlåtit honom för vad han gjorde mot henne då.
”She’s hot. If you wouldn’t have stoped me at the pool, could she and I have something.”
”She’s mine.”
Väldigt kort del men det är något i alla fall. Vi hoppas att ni har förståelse för att det inte blir superbra uppdatering, vi går i skolan, precis som ni. Vi ska försöka skriva ett till kapitel i helgen !
/ Amanda xxx
20:35:43
What Makes You Beautiful - kapitel 23
” Well that’s good, because I love you too”
Han la sina händer på mina höfter och kysste mig sakta, jag kom på hur mycket han sårat mig, och puttade lite halvhårt bort honom och ställde mig med armarna i kors.
”Explanation, now.”
” I know that this sounds stupid, and you may not believe me. But she kissed me, I didn’t even kiss her back. Do you know how devastated I was after that? It felt like I had lost everything, cause you are my everything. I’m sorry for everything I’ve put you through, I’m no longer afraid to show everybody that we are dating. I don’t care, cause you mean so much to me, okay?”
Jag tog tag I uringningen av hans t-shirt och tittade in i hans gröna ögon, de glödde om dem och jag kunde inte låta bli att le.
”Awww”
Han drog mig tätt intill honom och pussade mig lätt på kinden, hans varma kropp emot min fick mig att känna mig så otroligt trygg, hans andetag emot min nacke och doften av honom, doften av min Harry, fick fjärilarna i magen att sätta igång.
”So..you’re a pretty good singer mr.”
Sa jag och petade lite på hans tröja, jag hade inte en aning om att han kunde sjunga.
”Noone knows about it, I kind of just wanna keep it down low.”
“Oh, right. Maybe we should go inside?”
Fnittrade jag och tittade ner på mina bara ben och mina nu också genomblöta kläder. Han nickade och tog min hand i sin och gitarren i den andra.
Jag gick in i badrummet för att ta fram några handdukar och när jag kom ut så stod Harry bara i ett par svarta Kalvin Clein kalsonger, han log lite snett emot mig och jag kände hur mina kinder blev alldeles röda.
Jag räckte honom en av handdukarna och kände hur jag fastnade med blicken på hans kropp. Så perfekt.
”Like what you see?”
Jag skrattade till och höjde på ögonbrynet.
”Maybe. I’m just going to get change”
Jag klev in I badrummet och låste dörren efter mig. Jag gick fram till spegeln och chockades av min egen spegelbild.
”Holy shit!”
Viskade jag till mig själv när jag såg hur maskaran runnit och kladdat ut sig i hela ansiktet och hur det bildats stora tovor i hela håret.
Jag tvättade av ansiktet , och tog lite concealer på några små finnar på hakan. Jag insåg att håret skulle ta år att borsta ur så jag satte upp det i en lös knut på huvudet istället.
Jag tog av mig de blöta kläderna och tittade mig omkring i badrummet efter något jag skulle kunna låna. Ett par grå mjukisbyxor låg ovanpå en liten pall och jag drog snabbt på mig dem och sedan en stor t-shirt som jag förmodade var Sean’s.
När jag klev ut så låg Harry på min säng och tittade på tv, fortfarande iklädd bara kalsonger. Han såg att jag flinade åt honom och tittade oskyldigt på mig.
”I don’t have any other clothes to wear..”
Jag la mig tillrätta i sängen bredvid honom och han la sin arm runt mig och drog mig närmare intill honom. Jag lät mitt huvud vila på hans bröstkorg och märkte att han hade gåshud på magen.
”Are you cold baby?”
”A bit”
“Aww, come here”
Jag drog täcket over oss, jag sökte upp hans hand under täcket och kramade den hårt. Han planterade en lätt kyss på mitt nyckelben och log sedan emot mig.
”Night, beautiful”
Hans läppar nuddade mina och jag kände hur jag blev alldeles varm av glädje. Jag vände mig med ryggen emot honom och kände hur han la sin arm runt mig.
Harrys point of view
Jag vaknade av att en klocka ringde och hur någon reste sig hur sängen. Jag öppnade ögonen och möttes av en leende Holly.
”We must have fall asleep yesterday.” sa jag och hon skrattade.
“You looked so cute so we didn’t want to wake you up.”
Sa någon från andra sidan av rummet. Jag kom på att Holly delar ju rum med 2 andra tjejer. Holly gav mig en lätt kyss innan hon reste sig ur sängen.
”You should go to your room and get ready for school.”
Jag lydde hennes order och steg upp ur sängen jag också, jag tog på mig mina kläder som hängt på en stol för att torka. Jag kysste Holly hejdå och började gå mot mitt rum. Det var tidigt så ingen befann sig i korridoren, det var ganska skönt, eller det var skönt att Cori inte var i korridoren.
Jag låste upp dörren till mitt rum och gick mot toaletten för att ta en dusch.
Hollys point of view
När Harry gick tog han mitt hjärta med mig, jag kände mig tom utan honom. Jag suckade och började plocka fram min skoluniform i väntan på att duschen skulle bli ledig. Jag hade inte duschat på hela helgen så det var någon väldigt välbehövligt. Jag hörde att Nicole stängde av kranen och gick ut ur duschen. Jag gick bort mot min säng där min handduk var, jag tog med mig den och min skoluniform in på toaletten och jag hoppade sedan in i duschen.
När jag klev ut ur duschen kände jag mig som en ny människa, aldrig har det varit så skönt att duscha. Jag letade fram min body lotion, som doftade tropiska frukter, och började smörja in mina ben.
När jag hade tagit på mig kläderna var klockan halv åtta, jag började åtta idag så jag började leta efter min hårblås. Jag hittade den längst in i garderoben. Jag satte i kontakten i elutaget och började blåsa det. Jag gillade egentligen inte att blåsa håret, jag får väldigt konstiga lockar då men idag hade jag inget val.
”Wow, your hair Holly.”
Hörde jag Nicole säga bakom mig. I spegeln såg jag hennes ansiktsuttryck och jag kunde inte låta bli att skratta.
”It’s ugly i know.”
”It’s really beautiful, right Em?”
Nicole ropade på Emma som var inne i badrummet och sminkade sig. Hon stack ut huvudet och nickade.
”Wow, you should have your hair like that more often.”
Jag granskade mitt hår från alla olika vinklar, det såg väl helt okej ut. Jag drog några drag med borsten och sprayade sedan lite hårspray i det. Jag gick in i badrummet för att sminka mig lite snabbt.
Fem i åtta var jag klar för att gå. Jag tog min väska som hängde på min garderob, jag stoppade ner min mobil, data och min historiabok och gick ut genom dörren som Nicole höll upp.
woho, kapitel 23, vad tycker ni? var det bra att Holly förlät Harry så snabbt?
/Emma och Amanda xxx
12:14:32
WOO
16:47:04
What Makes You Beautiful - Kapitel 22
Jag stod helt förstenad. Jag kunde inte vända mig om och springa därifrån, något inom mig ville ha reda på sanningen. Även fast jag nog redan visste vad det var. Harry hade bara lekt med mina känslor. Jag väntade på att jag skulle känna något, ilska, sorg, besvikelse, vad som helst. Men jag kände inget, jag kände mig bara tom. Jag såg hur Harry knuffade undan Cori och han sa något om att hon var en idiot. Allt kändes väldigt långt bort, som om jag stod utanför och tittade på. Det här händer inte i verkligheten, det här händer inte mig. Jag hann få tillbaka rörelseförmågan innan Harry kom fram till mig. Jag backade långsamt bort från honom.
”Holly, it’s not like it looks!” sa han och kollade på mig med bedjande ögon.
”I think it’s. Never talk with me again. Never!” sa jag och vände mig om och gick så fort jag kunde bort från honom och Cori. Jag ville inte störa dem längre.
”Holly, please listen to me.” hörde jag Harry ropa efter mig i korridoren. Jag vände mig inte ens om, jag borde ha lyssnat på hjärnan istället för hjärtat. Jag visste att han skulle såra mig igen. Jag som hade lovat mig själv att inte bli kär det första jag gjorde. Det gick ju helt åt helvete. Jag svängde av till min korridor. Jag öppnade dörren till rummet och sjönk som en hög på golvet. Från att ha varit helt tom på känslor kom att på en och samma gång. Jag vet inte om jag var mest arg på mig själv eller på Harry. Jag borde ha fattat att en kille som Harry inte skulle kunna släppa sitt rykte så lätt. Jag var bara en del av hans spel och jag var dum nog att gå på det. Allt började komma i fatt mig nu. Så fort jag stängde ögonen såg jag Cori och Harry kyssas. Jag kände hur tårarna började rinna, jag ville bara försvinna.
Jag måste ha somnat på golvet för jag vaknade av att någon försökte öppna dörren. Det var Nicole.
”Holly why are…” hon avbröt sig tvärt när hon såg att jag hade gråtit. Hon kastade sig ner på golvet, drog upp mig till sittandes och bara kramade om mig. Vi satt så ett tag utan att någon sa något.
”Holly, do you want to tell me what happened?” frågade hon försiktigt.
Jag nickade sakta på huvudet. Tog ett djupt andetag och viskade:
”He kissed Cori.”
”He did what?!” skrek hon. Hon satte snabbt handen för munnen. ”Sorry, i’m just chocked.” sa hon sedan, hon nästan viskade nu.
Tårarna började rinna hejdlöst igen, jag kunde inte kontrollera dem. Jag sjönk ihop på golvet igen, jag orkade inte leva.
”Holly, you can’t lie on the floor, I help you to bed.” Hon drog upp mig från golvet och drog med mig till min säng. Hon tog bort överkastet och jag la mig under täcket.
”If you want something, just tell me.”
Det ända jag ville, var att dö, försvinna in i mörkret för alltid, slippa allt och alla. Bara jag och tystnaden. När jag inte svarade henne hörde jag henne smyga bort till sin säng. Jag hörde att hon tog sin mac, förmodligen för att skriva ett skolarbete. Jag vände mig om för att se vad klockan var, halv 5. Nästan lördag, nästan söndag, nästan måndag.
Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Jag kämpade i mot, ville inte sluta ögonen. För varje gång jag gjorde det såg jag dem framför mig, såg hur deras läppar rörde varandra, hur deras händer ivrigt rörde sig för att få av alla kläder. Jag rös till av obehag av tanken. Det var nästan omöjligt att hålla ögonen öppna, jag tog en sista titt på klockan, fem över 5. Jag slöt ögonen och somnade kort där efter.
Jag såg massa kläder på golvet, jag kände igenom dem, det var skolans uniformer. De låg som i en stig. Jag följde den, jag visste att jag inte borde men jag kunde inte låta bli. Jag kunde inte heller vända om, bakom mig var det bara svart, som ett stort svart hål, det tvingade mig framåt. Spåret avslutades med ett par rosa string trosor. Jag stannade, tittade förskräckt på dem. Min blick gled sakta uppåt, något inom mig sa åt mig att sluta, vända om och springa åt andra hållet, det var tryggare i mörkret. Jag såg två människor, en tjej och en kille, de låg tät omslingrade i sängen. Plötsligt tittade killen upp, jag kände igen honom, det var Harry.
Jag satte mig kallsvettig upp i sängen. Det var bara en dröm, bara en dröm. Jag la mig ner i sängen igen. Varje gång jag slöt ögonen spelades min dröm upp för mig. Jag satte mig upp i sängen igen. Jag tog fram min mobil som låg på nattduksbordet. 20 missade samtal, 10 nya röstmeddelanden och 30 nya sms. Alla var från Harry. Jag suckade och kollade på klockan, tre på morgonen. Jag suckade ännu högre och började lyssna på alla röstmeddelanden.
”Holly, it’s not what it looked like, please answer. I’m sorry.”
Jag såg klart och tydligt att ni kysstes, jag är inte blind din idiot och om du är ledsen vad är då inte jag? Alla röstmeddelanden och sms var ungefär likadana. Jag trodde inte ett piss på vad han sa, det var säkert bara ett spel, ord han sagt till tusentals tjejer, ord som inte betyder ett skit.
Jag reste mig ur sängen för att gå på toaletten. Benen var tunga och varje steg kändes som en mil. Jag grimaserade åt mig själv i spegeln. Sminket hade runnit så jag var kolsvart runt ögonen och även på kinderna. Jag orkade inte tvätta bort, jag stängde dörren efter mig och gick fram till min garderob för att ta på mig min pyjamas. Jag hade lagt mig i sängen med mina vanliga kläder förut. Det var en frihet att få dra av sig de tighta jeansen och ta på sig ett par mjuka shorts istället.
Jag la mig i sängen igen och vaknade sedan av att någon bankade på dörren. Jag satte mig tvärt upp i sängen och tittade mig omkring i rummet. Emma och Nicole hade lämnat rummet, förmodligen för att äta eller träffa några andra. Bankandet på dörren fortsatte men det blandades med rop.
”Holly, open the door. I know you’re in there.”
Jag kände igen rösten, det var Harrys. När jag inte svarade på hans samtal, trodde han då att jag skulle öppna dörren och prata med honom, ansikte mot ansikte. Jag drog täcket över huvudet och hoppades att han skulle ge upp efter ett tag. Efter ett tag tystnade det, han måste gett upp. Jag tog fram min mobil och ringde Nicole.
”Can you buy me some Ben&Jerrys and rent some love comedies?”
“Sure, what B&J do you want?”
“Halfbaked, brownie and baked Alaska.”
Vi la på och jag låg bara och stirrade upp i taket i väntan på min glass. Efter ett tag hörde jag hur några pratade utanför dörren, det måste vara Nicole och Emma. Jag kunde även urskilja en killröst. Dörren öppnades och in kom de jag väntade och en person jag verkligen inte vill träffa, Harry.
”Harry go, i don’t wanna talk with you. Just go, we’re over.”
Jag drog täcket över huvudet. Jag vill inte bryta ihop framför honom.
”Give her some time.” sa Nicole, förmodligen till Harry.
Jag hörde steg och hur en dörr öppandes och stängdes, han hade gått. Jag drog ner täcket från huvudet och möttes av Nicoles oroliga ansikte.
”Have you been in bed the whole day?”
“Just give me my icecream.” Muttrade jag till svar. Jag tog påsen ur hennes hand och gick bort mot tvn för att sätta på en film.
Jag la mig tillrätta i sängen och drog täcket tätt intill mig, jag hade aldrig känt så här förut. Det var som att allt, alla känslor sugits ur mig. Jag var helt tom inombords.14:55:02
Det kommer, vi lovar
Vi ber väldigt mycket om ursäkt för att kapitel 22 inte har kommit ut som lovat, men vi har haft lite skrivtorka, slut på ideer osv. Men vi är på gång och vi ska verkligen försöka skriva ett riktigt långt och spännande kapitel !
Förhoppningsvis kommer kapitlet upp ikväll!
Vad tyckte ni om one thing musikvideon? Var det värt extra väntan?
20:53:39
What Makes You Beautiful - Kapitel 21
ELLO DRAMA! Emma här, I'm back on track! Väldigt kort, men alltid något! Vad tycker ni? Vi kör på vanliga, 10 kommentarer för nästa?
22:43:12
What Makes You Beautiful - kapitel 20
Hollys point of view
Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan. Jag tog fram mobilen och svarade.
”Hej Jonas.”
”Hej Holly, jag saknar dig.”
Jag suckade i luren. Jonas hade varit min kompis i evigheter tills dagen han sa att han ville vara mer än bara vänner.
”Varför har du inte svarat på mina samtal för?” frågade han mig när jag inte svarade honom.
”För att jag inte orkar med det här längre Jonas. Du kan inte hålla på att ringa mig hela tiden!”
Jag höjde rösten åt honom. Att han fortfarande inte fattade? Jag har inte de känslorna för honom. De orden hade krossat hans hjärta och istället för att gå vidare så hade han börjat förfölja mig.
”Varför flyttade du till London för? Jag önskar att du hade varit hos mig istället.” jag kunde höra hur han kämpade mot tårarna.
Det var en sak som kommit efter att jag krossat hans hjärta. Tårarna. Han började gråta för minsta grej nu. Vilket var en av anledningarna till att jag inte riktigt kunna säga åt honom att sluta ringa mig. Jag skulle lätt kunna skaffa ett nytt och skyddat nummer men något inom mig kunde inte göra det. Jag visste att Jonas skulle skada sig själv då.
”För att det här är min dröm Jonas. Jag vill inte fastna i Sverige, jag vill leva. Upptäcka nya kulturer och länder.”
Och så vill jag slippa se dig stå utanför mitt hus varje dag. Jag sa inte det sista till honom. Han tror inte att jag vet om det. Att han står gömd utanför mitt hus nästan varje dag. Jag har inte sagt något till mina föräldrar. De skulle säkert bara vilja ringa till polisen. Jag skulle aldrig kunna göra så mot honom.
”Du gjorde det också för att slippa mig va?” han grät nu.
Sårad av sanningen eller lycklig av lögnen.
”Ja, jag är ledsen Jonas men jag orkar inte med det här längre. Du måste lämna mig i fred någon gång. Gå vidare!”
Jag skrek till honom nu. Jag är väldigt tacksam över att de andra inte förstår vad jag säger men jag antar att jag har en hel del att förklara sedan. Jag stannade, det var svårt att koncentrera sig på att gå när jag pratade i telefon.
”Jag kan inte! Jag kan inte leva utan dig. Jag älskar dig Holly!”
”Du måste!”
Jag kände hur tårarna började rinna. Jag kunde inte hejda dem. Det var något som var en typisk ”Hollygrej”, när jag blir riktigt arg så börjar jag alltid att gråta. Jag såg att Harry var på väg fram mot mig. Jag knuffade undan honom, var jag tvungen. Om Jonas skulle höra Harrys röst innan jag berättat något om honom skulle han ta livet av sig på direkten. Tårarna fortsatte att rinna. Jag satte mig ner på en röd parkbänk och Nicole satte sig bredvid mig och höll min hand. Det kändes tryggt och lugnande. Harry satte sig på min andra sida och jag gav dem ett tecken att de skulle vara tysta.
”Finns det inget sätt som gör att du älskar mig.” han lät riktigt förtvivlad och desperat.
”Jonas, det finns en annan. En kille som jag gillar jättemycket. Jag tror att jag faktiskt älskar honom.”
Återigen sårad av sanningen. Men om det här ska ta ett slut måste han få reda på allt. Det kanske får honom att förstå att han inte har en chans, att han aldrig haft en chans.
”Vad heter han. Hur ser han ut?”
Han hade slutat gråta nu. Han lät mer förbannad nu. Jag förstod honom. Jag sneglade på Harry, han var perfekt. Hans hår hade blivit extra lockigt utan solen och det såg riktigt guldigt ut i kvällssolen. Han var riktigt vacker. Han är min. Harry märkte att jag sneglade på honom och han log. Jag såg i hans ögon att han var orolig. Jag undrar vad han tror jag pratar om. Förmodligen om att jag kanske måste åka hem till Sverige igen. Avsluta mina studier här. Det skulle aldrig hända. Det här är min dröm, det är här jag ska bo.
”Holly, berätta för mig. Jag vill veta vem min motståndare är.”
”Han är ingen motståndare, han är min pojkvän.”
”Säg vad han heter.”
Jag bet mig i läppen. Harry förstod inte vad jag pratade om eftersom jag pratade på svenska, men namn låter likadant i nästan alla språk.
”Harry.” viskade jag.
Harry ryckte till när han hörde sitt namn. Han och Nicole tittade undrande på mig. Båda hade en rynka i pannan och en orolig blick.
”Är han från England?”
”Ja.”
Jag hörde hur han suckade i luren. Jag kunde se framför mig hur han satt på sin säng i sitt ostädade rum. Hur han kliade sig i håret och tittade på bilden på oss två som stod på hans nattduksbord.
”Du kommer aldrig flytta hem igen va?” sa han efter en lång tystnad.
”Jag vill inte det nu, men vi får se vad jag vill efter skolan.”
Lögn. Jag visste att jag inte skulle flytta hem. Om jag skulle flytta hem till Sverige skulle jag flytta till en ny stad. Förmodligen till Göteborg.
”Fan Holly. Vad ska jag göra?”
”Det är ditt liv, jag kan inte bestämma åt dig. Du måste göra det du vill. Men en sak kan jag bestämma. Det här är sista gången du pratar med mig. Jag kommer aldrig mer svara på dina samtal, du måste gå vidare. Du kan inte göra det om du fortsätter så här. Du kommer hitta någon som du älskar mer än vad du älskar mig. Du måste inse att jag inte är den rätta.”
Jag sa allt i ett andetag. Tårarna strömmade ner för mina kinder. Allt som jag haft inom mig i flera månader hade äntligen kommit fram. Det här var slutet.
”Hejdå Holly.”
Han la på. En sten föll från mitt hjärta. Det var slut nu, det var över. Jag var äntligen fri att kunna älska någon utan att känna ångest.
Jag lutade mig mot Harrys axel. Han kramade om mig utan att säga något.
”Nicole, I know you’re starving. Please go and eat something.” Fick jag fram efter en lång tystnad.
Jag märke även att de andra hade gått. Det var bara jag, Nicole och Harry kvar.
”No, i stay with you!”sa hon bestämt.
“Go to the other and eat! You are my best friend but I just want to be alone with Harry.”
Jag kunde höra Harry le. Jag tittade bedjande på henne och hennes blick vandrade mellan mig och Harry.
”Okay. But i need to talk to you later!” hon spände blicken i mig.
“I promise. Now go.”
Hon log och började gå mot pizzerian. Hon tog fram sin mobil, förmodligen för att ringa Sean.
”Do you wanna tell me who you talked to?” Harry tittade mig djupt i ögonen.
Jag nickade och började berätta allt för honom ända från början.
Så, andra kapitel för idag. Miss drama is in town !
19:58:46
What Makes You Beautiful - kapitel 19
Hollys point of view
Vi struntade i att byta om och duscha utan gick direkt till pizzerian. Emma hade inte varit på rummet när vi kom dit, vi antog att hon var och åt i matsalen. Eftersom det fortfarande var varmt ute så hade vi bestämt oss för att gå. Jag hade fortfarande på mig mina converse och jag kände hur jag började få skoskav på vänster hälen. Vi fortsatte gå och smärtan på hälen blev värre och värre.
”Nicole, stop. I got sore feet.” Sa jag och satte mig på en bänk för att ta av mig skon.
”What shoe size do you have?” frågade hon och satte sig brevid mig.
”Four. Why do you ask?”
“Me too we can switch shoes.”
Jag kollade ner för att se vad hon hade för skor på sig. Hon hade på sig ett par gladiatorsandaler med öppen häl.
”If it’s okay for you?”
“Of course it’s. That’s what friends are for!” sa hon och började ta av sig skorna.
När vi båda hade fått på oss skorna började vi gå mot pizzerian igen. Bakom oss hörde vi ett killgäng som pratade och skrattade högt med varandra. Ett av skratten skiljde sig från de andra. Det var något speciellt med det, jag kände igen det väldigt tydligt. Bredvid mig såg jag hur Nicole lyste upp, hon fick ett väldigt stort leende på läpparna.
“Nicole, why are you smiling?” frågade jag henne och försökte låta seriös.
”It’s Sean.” jag kollade undrande på henne. ”Behind us.” hon tittade bakåt.
Jag gjorde detsamma och tyckte jag såg någon med brunt lockigt hår. Harry. Det måste vara Harry. Jag hur hjärtat började slå snabbt och jag kände att jag fick samma stora leende som Nicole.
”Why are you smiling?” sa hon och vickade på ögonbrynen.
”Nothing, I’m just happy.” sa jag och rodnade.
”Happy that Harry is here?” sa hon och la armen om mina axlar. ”We can wait for them and ask them if they wanna join us.”
“Only cause I know that you wanna hang with Sean.” Sa jag och log.
Vi stannade och Nicole ropade på Sean.
Harrys point of view
Jag gick och pratade med Sean när en tjej röst ropade på honom. Det var en av tjejerna som gått framför oss som ropade på Sean. Jag såg att han fick ett stort leende på läpparna så jag antog att det var Nicole. Vilket betyder att Holly också är här! Vi gick fram till tjejerna och det var de jag trodde, Nicole och Holly. Jag såg hur Holly sken upp när hon såg mig. Hon gav mig leendet som alltid fick mig att bli knäsvag.
”I’ve missed you.” viskade jag i hennes öra.
”I missed you too.”
Hon gav mig en snabb kyss och tog sedan min hand.
”We’re on our way to the pizzeria, do you guys wanna join us?” frågade Nicole oss.
“We’re also on our way there, so it will be perfect.” Svarade Sean henne och gav henne en puss på kinden.
De två var verkligen söta tillsammans. Sean berättade att de har varit bästa vänner ända sedan barnsben. Han berättade att de snart har varit tillsammans i 1 år, de blev alltså tillsammans när de började här. Jag log åt dem där de gick och småbråkade med varandra om vilken pizza som var godast.
Hollys telefon ringde och hon släppte min hand och viskade ett ”I’m sorry.”
Hon började prata på ett språk som jag inte förstod ett ord av, förmodligen svenska. Det var verkligen ett riktigt konstigt språk, det låter väldigt roligt. Holly gick bakom oss nu och hon pratade i sin telefon. Jag undrar vem hon pratar med? Jag kände hur svartsjukan kom krypandes igen, jag hade nog egentligen inte något att oroa mig för, det var säkert bara någon av hennes föräldrar.
”It’s probably just her parents or a friend. She like you, reallyreally much. You don’t have to worry.” Det var Nicole, hon tittade på mig och log uppmuntrande mot mig.
”You’re right. My mum would call me hundreds of times if I moved to another country.”
“Yeah, mine too.” Sa hon och skrattade.
Bakom oss hörde jag hur Holly började prata högre och högre och hon lät riktigt arg. Hon stannade och hon började skrika till den hon pratade med. Jag såg hur en tår föll ner för hennes kind. Jag gick fram för att trösta henne men hon knuffade undan mig och mimade ett till ”I’m sorry” till mig.
Men vad tycker ni? Vem tror ni Holly pratar med och vad gör henne så upprörd?
Jag fastnade i skrivandet, jag är inte så fokuserad på saker och ting. Eftersom jag går sista terminen i nian så börjar allt det roliga med nationellaprov och gymnasie val för mig nu, vilket kan leda till fler sega dagar. Men som tur är, är vi två som skriver denna novell så det kommer fortsätta vara uppdatering. Det lovar jag !
/Amanda xxx
18:42:13
LÄNK TILL EN NOVELLTÄVLING
15:11:19
New chapter coming soon
Jag (amanda) börjar på kapitel 19 nu.
Ni har varit duktiga på att kommentra, vänta och vi har även ett fett stort besöksrekord, igår hade vi 181 unika besökare. Ni är underbara som besöker och läser det vi skriver! Massa kärlek till er! Och eftersom ni är så underbara får ni ett extra långt / två ganska långa delar idag, roligt va ?
Ser att några av er har listat ut hur resten av killarna kommer in i novellen, så jag tänker avslöja det så att alla får reda på det.
Vad säger ni om jag säger xfactor ?
Medans ni väntar kan ni dregla lite på denna bild ;)
