Efter att ha genomlidigt en lång kemilektion var det äntligen dags för lunch, jag kände hur min mage kurrade när jag tänkte på det, jag log svagt för mig självt åt det. Jag tog en omväg till matsalen för att lämna av mina kemiböcker. Jag slängde in mina böcker, och la de jag behövde direkt efter lunch överst i högen, så där ja, nu har vi ett system!

”Holly! Wait!”

Jag hörde hur någon ropade på mig, jag vred huvudet åt höger där ropet kommit ifrån, och såg Nicole armbåga sig fram mellan allt folk. Jag låste igen skåpet och väntade på henne.

”I hate this corridor, it’s always so much people when i need to hurry.”

Sa hon när hon kommit fram till mig. Jag skrattade åt henne och la armen runt hennes axlar.

”Welcome to school honey, welcome to school.”

Hon himlade med ögonen och viskade i mitt öra.

“I know a secret! I have heard that school is hell.”

Jag skakade på huvudet och drog med henne till matsalen. När vi kom in i matsalen möttes vi av en ljuvlig matdoft, som fick min mage att kurra ännu mer. För en gångs skull verkade skolköket ha lyckats med maten.  Vi tog varsin bricka och började lägga upp mat. Jag lät blicken glid över matsalen för att se om jag kunde hitta Harry, när ett par starka armar omfamnade mig bakifrån. Jag kände en svag parfymdoft, vilket avslöjade att det var Harry.

”Are you looking for someone?” viskade han i mitt öra.

Hans varma andedräkt kittlade mig i örat.

”Maybe.” Svarade jag retsamt

”Well, it’s your lucky day, here I’m, an angel sent from above.”

Jag hörde hur Nicole frustade till av skratt, och det smittade av sig på mig. Jag vände på huvudet och möttes av Harrys gröna ögon.

Vi gick bort till bordet där även Sean satt.

Lunchen gick riktigt snabbt och det var dags för eftermiddagens lektioner. Jag hade som tur var bara en lektion efter lunch, det var jag värd efter en jobbig förmiddag. Jag och Harry gick hand i hand bort mot skåpen. Så lyckig som jag är när jag är med Harry har jag aldrig varit förut, han är min andra halva. Att flytta till London är bland det bästa jag har gjort, jag har träffat så många underbara människor här, som jag aldrig skulle träffat om jag inte tagit chansen. Det fick mig att tänka på mina föräldrar, min syster och alla andra som jag lämnat. Jag önskar att de fick träffa Harry och se hur underbar han är. Då slog det mig, en helt fantastisk ide!

”Harry, how  long is it to our Holiday?”

“Next week I think. “

“Have you planed something special.”

“I’m gonna see my mum on Wednesday, why?”

“Well, I’m going home for a few days, and I wonder if you want to go with me and meet my family?”

“I would love too.”

“Great, I call my mum later and tell her.”

Han la armen kring min axel och pussade mig på huvudet. I ögonvrån såg jag hur Cori blängde på oss och hennes knähundar följde hennes exempel. Hon skulle tydligen aldrig vakna upp ur sin fantasivärld och inse att hon och Harry var finito.

---

Kapitel 26, here we go. Ett litet mellan kapitel men det kan ju inte hända roliga saker hela tiden, right?

/ Amanda xxx