What Makes You Beautiful - Kapitel 7

Hollys point of view

Jag gick genom det stora skolområdet. Det kändes mer som en park än en skola. Det var mörkt ute, väldigt bra mörker för att attackera någon.

Tänk på något annat, tänk på något annat. Inget kommer jag lovar. Sa jag högt till mig själv. Några buskar började röra sig och föra ljud.

Mitt hjärta stannade. Ut flög det en hel flock med fåglar. Jag hade aldrig gillat fåglar tidigare och jag gillade dem inte bättre nu.

Jag ökade på stegen, biblioteket var nära nu. Jag kom fram till biblioteket och jag satte mig på stentrappan. Jag rös till. Jag borde ha tagit en tröja, det går bra att vara efter klok.

Det kändes som om tiden stod still bara för att reta mig. Jag tog fram min mobil för att kolla vad klockan är, fem i 12. Fem minuter kvar, tiden hade visst inte stått stilla. Jag reste mig upp från den stora stentrappan. Tog en sista koll i spegeln, drog slutsatsen om att jag duger. Emma hade lockat mitt hår, något jag gjorde väldigt sällan, jag är för lat helt enkelt. En minut kvar nu.

Mitt hjärta började slå snabbare och fjärilarna i magen vaknade till liv. Var det någon som kom gående där borta? Det såg ut som en kille med lockigt hår. Herregud, vad har jag gett mig in på?

Harrys point of view

Jag var nästan framme vid biblioteket nu. Jag kände hur hjärtat slog hårt i bröstet. Jag funderade på att vända om, tänk om det inte stod någon vid biblioteket? Tänk om det bara var något dåligt skämt? Sen kom jag på mitt tecken från ovan och jag fortsatte mot biblioteket. Jag kunde se hur någon stod vid biblioteket och väntade. Förmodligen på mig. Ju närmre jag kom desto hårdare slog hjärtat.

Det var en tjej som väntade, jag kände igen henne. Alla tjejer som jag haft ihop det med på senaste tiden for igenom huvudet. Hon fanns inte med bland dem. Jag hade väl bara sett henne passera i skolan.

Jag stod framför henne nu.

"Hi Harry, I'm so glad you came" sa hon och jag kunde höra på hennes röst att hon var lika nervös som jag.

Jag kände igen hennes röst, jag hade hört den förut och den påverkade mig lika mycket nu som den hade gjort då.

"Yeah, me too actually...." svarade jag och min röst darrade en aning.

"Holly, my name is Holly, remember me from the first school day?" frågade hon och hennes gröna ögon mötte mina. Jag dog för en sekund. Hennes ögon var de vackraste jag sett. De kanske såg ut som vanliga gröna ögon men de sken på ett sett som fick mitt hjärta att slå några extra slag.

"Sorry I don't.." svarade jag och tittade ner i marken.

"I'm the girl you ran into and you also helped me to find my room." svarade hon och jag såg att hon fick en rödton på kinderna.

"Oh, i remember now, I had sore muscles for a week after that!" svarade jag och blinkade till henne.

Hennes kinder blev ännu rödare och hon log mot mig. Hennes leende fick mig att komma till himlen. Hon mötte min blick och hjärtat började slå hårt igen. Inte av nervositet den här gången. Utan av nått annat, var det kärlek?

"In your letter, what did you mean?" frågade jag henne.

"About what?" Hennes leende försvann och jag kom tillbaka ner på jorden igen.

Hollys point of view

"The part about me, playing a role." sa han och kollade mig djup i ögonen.

Fan, jag visste att han skulle fråga om det.

"The boy who helped me first day, he isn't the same boy who is dating Cori. They may look the same, but they are not."

När blev jag så här modig? Han kollade ner i marken. Skrapade lite med foten. Det var tyst en lång stund innan någon sa något.

"I'm sorry, I really need to go" Han bröt tystnaden.

Orden slog i mot mig. Fan. Jag önskar att jag inte hade varit så modig. Fan. Han vände sig om och gick utan att titta på mig. Han gick med snabba steg, stora steg. Jag skulle aldrig få en chans som den här igen. Gjorde jag inget nu skulle han undvika mig för alltid. Jag började springa i samma riktning som han gått åt.

"HARRYYYYYYY! Wait." Min andning var riktigt ansträngd. Jag borde börja träna, det här går inte för sig. Jag började komma i fatt honom och när jag ropade igen så såg jag hur han stannade. Jag kom fram till honom helt flämtandes.

"Just give me one second, i just need to breath" flämtade jag fram. Jag såg hur han bet sig i läppen för att inte börja skratta.

Jag gav honom en mördarblick och då brast det för honom. Hans brast ut i skratt och jag kunde inte heller hålla mig då.

"Lets start over and just be friends" sa han och räckte fram handen " My name is Harry Styles" Jag tog hans hand och kände hur en elektrisk stöt gick genom kroppen, vänner? Okej, jag antar att det är bättre än inget. "Holly Gardner" sa jag och log.

"Well, Holly Gardner, do you want to take a walk with me? Get to know each other?"

"I would love to" sa jag och krokade min arm i hans.

Månljuset sken ner på Harrys ansikte och fick honom att se helt felfri ut. Jag kunde verkligen inte slita blicken ifrån honom.

Han harklade sig och vi svängde av vid tennisplanen och började gå emot slutet av skolgården. En pinsam tystnad uppstod och Harry harklade sig ännu en gång.

”So..do you like cheese?” Jag tittade upp på honom och jag möttes av ett flin.

”Cheese!?” Sa jag och brast ut i skratt.

”Yeah, I think it’s quite good. Don’t you?”

“Hahaha..I don’t know?”

Frågade han just mig om jag gillar ost? Hur random är inte det? Var det det enda han ville veta om mig, inte om vart jag kommer ifrån eller något sådant? Konstigt nog gillade jag det, sättet han sa det på fick mig att skratta. ”Anyways, where are you from?”

“Sweden..”

Jag kände hur en regndroppe träffade mig I ansiktet och inom några få sekunder öste regnet ner. Jag gav ifrån mig ett skrik när jag insåg att regnet skulle förstöra mitt smink och få mig att se ut som en tvättbjörn i ansiktet, framför Harry. Perfekt.

Jag kände hur han tog tag i min hand och började springa ut från skolområdet och emot en busshållplats ett par tiotals meter bort. Så fort vi kom under taket på busshållplatsen släppte han taget om min hand och lutade sig emot väggen.

Jag visste att vi egentligen inte fick lämna skolområdet, speciellt inte på kvällar. Men tanken på att jag står här, med Harry, slog bort det.

”Sorry, I must look like a mess..” Sa jag och drog med ett av mina fingrar under ögonen I hopp om att det skulle hjälpa lite. Harry log ett snett leende emot mig.

”You look kinda cute like this to be honest..” Han blinkade och tog ett steg närmare mig. Hans ansikte var kanske en decimeter ifrån mitt och han tittade rakt in i mina ögon.

Dunk dunk dunk dunk

Jag kände hur mitt hjärta började slå hårdare och hårdare. Skulle han..?

Dunk dunk dunk dunk

Hans ansikte närmade sig mitt ytterligare, jag kunde höra hans andetag.

Dunk dunk dunk dunk

Han lät sina händer glida längs min hals och placerade dem löst runt min nacke. Jag flämtade efter andan, jag kände hur hela min kropp bultade.

Dunk dunk dunk dunk

Hans ansikte var bara några centimeter ifrån mitt nu, vänta, var det här verkligen på väg at hända? Jag var övertygad att hela London kunde höra mina hjärtslag just nu.

Dunk dunk dunk dunk

Hans läppar nuddade mjukt mina , jag kände hur en elektrisk stöt gick igenom hela min kropp. Han särade löst på sina läppar och jag kysste honom försiktigt tillbaka. Våra läppar lämnade långsamt varandra, men våran ögonkontakt var fortfarande kvar.

Jag tittade djupt in i hans vackra gröna ögon och kunde inte låta bli att låta ett leende spridas på mina läppar.

Han lutade sig närmare igen och vi möttes i ännu en kyss. Jag kunde knappt tro det själv, det kändes som att jag var i sjunde himlen. Han avslutade kyssen och drog bort lite mascara under mitt öga med tummen. Jag kände hur han flätade samman sina fingrar med mina, jag tittade upp och möttes av hans perfekta leende.

”So..do you wanna go to my pl..”

Han avbröt sig och stirrade over min axel. Jag kunde höra några skratta och prata en bit bort och tittade diskret över axeln, ett gäng killar kom gående emot oss.

Jag tittade upp emot Harry, han såg rädd ut på något sätt.

”I need to go” Sa han utan att ens titta på mig och försvann snabbt utom mitt synhåll.

”Harry!” Ropade jag efter honom, och hoppades på att det här var något slags skämt. Inget svar, jag kände hur jag var nära på att börja gråta och jag föll ihop sittandes på bänken under mig.

Killgänget fick syn på mig och jag såg hur de viskade något till varandra. De stog snart framför mig,

”Hey babe, wanna come to my place?”

Sa en av killarna och jag tittade ner i marken utan att svara. Mina tankar var fortfarande kvar på Harry, hur kunde han bara lämna mig här?

”So you’re cocky , huh?”

Hans ansikte närmade sig mitt, han stank sprit. Jag vände bort huvudet och kände hur han tog ett hårt tag i min käke.

”Leave me alone” Viskade jag tyst och försökte ta bort hans hand, men hans grepp var för hårt. Jag kände hur rädslan spriddes i min kropp och jag insåg vad han var ute efter.

”What did you say? ”

Han tryckte sina läppar emot mina och jag puttade med all min kraft bort honom ifrån mig. Han vinglade till och jag trängde mig igenom hans kompisar och började springa.

Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder, jag trodde att kyssen betydde något för Harry. Om han inte lämnat mig ensam här skulle de där killarna aldrig försökt sig på mig.

Fan. Tänkte jag för mig själv. Fan vad dum du är Holly, trodde du verkligen att han gillade dig? Harry är bara ute efter ligg.

Jag sjönk ihop utanför dörren till mitt rum och försökte återfå andan, det kändes som att jag skulle dränkas i mina tårar.

Allt hade gått så fel. Alltihop.

---

Extra långt kapitel till våra underbara läsare! Amanda och jag har båda skrivit detta kapitel, så hoppas att ni gillar det! Kommentera gärna, era kommentarer får oss att vilja skriva :)

#Muchlove Emma & Amanda 

---

ohh va bra! fortsätt, när kommer nästa kapitel? :D

jätte bra :D längtar tills nästa kapitel :)!

jäkligt bra ! :)

ooooooooh. galet bra!

can't wait until next chapter :D

Bara en frågan när ska Harry bli den söta, snälla och roliga personen han verkar vara i verkligheten?



Annars var det bra!:)



Kram

Fy fan ! Sjukt bra !

Längtar redan till nästa kapitel ! :D

Såååå braaa! Ni är jätteduktiga på att skriva!!! Längtar efter nästa kapitel och hoppas det kommer snart :)

skit bra, ett till kapitel tack! :D

sv: tack så mycket, din novell är också super braaa :D keep on going för den äger!!!

Shit! I love it! keep up the good work girl!:D

Så fruktansvärt bra !!!