”Yes you really have. That was why I came, I want to hear the reason.”

Sa hon och drog sig ur min famn. Hon blängde på mig. Jag antar att jag var värd det.

”I just…got scared.” Jag skämdes över mitt dåliga svar. Varför skulle allt vara så svårt för? Varför kan jag inte bara säga det jag känner?

”I can’t be with someone who is scared to show their feelings for the rest of the world. I’m sorry, but I think this, you and me, stops now. I’m really sorry, I gotta go.”

Hon vände sig och gick med snabba steg bort från mig. Det kändes som ett slag i magen. Det var ju inte så här det skulle gå, vi skulle vi bli sams, hon skulle ju förlåta mig, lyssna på vad jag hade att säga.

”Holly, wait! Please don’t walk away from me!” hon fortsatte att gå men inte lika snabbt.

“Holly please, just listen on what I have to say. If you still feel the same, then is it no you and me left, I promise. “

Hon hade stannat nu, hon vände sig om och jag kunde se att hon grät. Jag gick fram till henne. Jag torkade bort tårarna som rann på hennes kinder.

”Holly, please stop cry.” Jag kände hur mina egna tårar var på väg. ”I’m not worth your tears.”

Tårarna fortsatte att rinna ner för hennes kinder. Hon tittade mig djupt i ögonen.

”I’m not crying over you, I’m crying over my own poor heart. I knew I would get hurt, what did I think off. I knew it would be like this. I’m soo stupid, maybe you don’t play that fucking role, and maybe it’s just you.”

Orden kändes som knivhugg, de gjorde så himla ont. De värsta var att de orden var en tragisk sanning.

”Holly, listen to me. The reason why i wrote that letter was…” Jag tvekade, skulle jag verkligen säga det, jag skulle verkligen blotta hela min själ i det tillfället. Jag lever bara en gång. ”that I think i’m falling in love with you.”

Jag mötte hennes blick, hon hade slutat gråta nu. Hon tittade storögt på mig. Hon såg verkligen helt chockad ut.

”You what?!” fick hon fram efter en lång pinsam tystnad.

”You are not like everyone else, you are special. You make me feel happy, your smile make my knees weak and every time you look at me, my heart begins to beat really really hard. And every time I see you, I just want to do this.”

Jag kysste henne mjuk, till min förvåning kysste hon mig tillbaka.

Hollys point of view

Harrys läppar mötte mina, jag blev väldigt chockad, vad skulle jag göra? Hjärtat började styra mina handlingar och jag kysste honom tillbaka. Hjärtat och hjärnan startade ett krig inom mig. Vad var det bästa att göra? Hjärnan vann kriget och jag drog mig undan.

”I’m sorry, but is this a really good idea? I can’t trust you before you do something that really proof your feeling. Like show your true feeling in front of the world. Not only in the dark.”

“Holly, I want to be with you. I really do. But it’s hard, they expect something else from me.”

Han tittade på mig med en ledsen blick. Jag kunde inte låta bli att kyssa honom igen. Hjärtat slog några extra slag. Jag ville verkligen det här. Harrys kyssar fick mig att glömma resten av världen. Jag skulle kunna stå här för alltid.  I bakgrunden hördes det röster, de var svaga men de kom närmre och närmre. Jag kände igen en av rösterna, Cori. Jag kände hur Harry stelnade till. Han avslutade kyssen.

”Let’s go somewhere else, you don’t want to take this fight with Cori now, I promise you” viskade han I mitt öra.

“The part about show the world then? You have a really good moment now. A perfect one actually.” Jag försökte få ögonkontakt med honom. Skäms han över mig? Är det därför han inte vill visa sig med mig? Jag hörde hur han drog en djup suck.

Harry, it’s now or never. If you don’t take this chance, is it the last time you ever talk with me. I can’t handle all this pain.”

Coris röst hade försvunnit, men de andra var fortfarande kvar. Harry tog min hand. Värmen från hans hand spred sig i hela min kropp och han gav mig ett leende.

”Wanna take a walk with me?” sa han och vi började gå i rikting mot rösterna.

Harrys point of view

Gjorde jag verkligen detta? Hade jag precis sagt vad jag kände OCH gått förbi Daniel, Mike, Mel och Shannon samtidigt som jag, Harry Styles, höll Holly i handen. Det kändes bra riktigt bra. Deras ögon hade varit stora som tefat. Jag förstod som, jag var ganska chockad jag själv. Jag såg hur Shannon tog fram sin mobil, antagligen för att smsa Cori. Jag hade haft rätt, två minuter senare plingade min mobil till, ett nytt meddelande från Cori. Jag struntade i att svara. Istället la jag armen om Hollys axlar och viskade i hennes öra.

”So, your or my place?”

“I have two curious roommates, so your place would be the best.”

”Let’s go then.”

---

Väldigt kort kapitel men jag har en superbra fortsättning på det hela så ni kommer förlåta mig. Vi hade även besöksrekord igår, 117 unika besökare. Jag har börjat få lite scenskräck över att ni är så många. vi kommer nog inte skriva ett till kapitel innan nyår. Jag hoppas ni förstår det.

 

Men stay tuned, efter nyår kommer den spännande fortsättningen.

/Amanda xx