Harrys point of view

Efter ett par timmars letande hittade jag den perfekta låten. Elton Johns låt”Something about the way you look tonight”. Jag letade fram ackorden, de var ganska enkla, det skulle nog inte bli några svårigheter med att lära sig låten.

Ett par timmar senare.

Jag hade äntligen lärt mig låten, den var svårare än vad jag trodde. Nu var det bara att få Holly att lyssna på mig. Det var snäppet svårare. Min blick gled till pappershögen på mitt skrivbord. I högen skymtade jag Hollys brev. Skulle jag kanske skriva ett brev till henne? Jag tog fram papper och penna. Jag började med att skriva hennes namn högst upp på pappret, sen tog det stopp. Jag har aldrig varit bra på att uttrycka mina känslor, varken i text eller i tal. Vad skulle jag skriva? Jag bara satt och stirrade på pappret i något som kändes som en evighet. Jag var tom på ord. Sen, som från en blixt från himmelen, visste jag vad jag skulle skriva. Jag tog upp pennan och började skriva, skriva ord från hjärtat.

Efter ungefär tio minuter var jag klar. Jag skådade mitt verk och jag var faktiskt riktigt nöjd. Det finns visst hopp för de minst romantiska också. Jag började leta efter ett kuvert. Jag hittade givetvis inget, jag vek ihop brevet och skrev Holly på det. Jag tog på mig skorna för att lämna brevet till Holly. Jag stoppade ner min mobil i fickan och kollade mig snabbt i spegeln. Jag fixade till håret och öppnade sedan dörren. Hoppas att det här funkar nu.

Hollys point of view

Vi hade börjat  på var andra film nu. Glassen var uppäten för länge sedan och runt omkring oss låg det pappersdukar. Bredvid mig grät Nicole tyst.

”why?! Why can’t they be together?” snörvlade hon fram.

Jag räcket henne en pappersduk.

”Because love suck.” svarade jag buttert.

Jag brukade alltid gråta till kärleksfilmer, varför kunde jag inte göra det nu, när jag som bäst behövde gråta. Jag såg att Emma också grät så jag räckte fram en pappersduk till henne också. Filmen slutade med att de levde lyckliga i sina dagar, som vanlig, varför kan inte det hända mig för en gångs skull?

”Be quiet! Do you hear that sound from the door?”

Emma och Nicole spetsade öronen och lyssnade.

”Holly, go check what it is. I dare not!” sa Nicole och gömde ansiktet bakom en kudde.

Jag skrattade åt henne, men jag hade egentligen velat göra det samma. Jag öppnade dörren och Harry ramlade in i rummet.

”Harry?! What are you doing here?” jag blängde på honom.

“I came to give you this. You wasn’t suppose to see me.” Han räckte fram ett vikt papper och rodnade. Jag tittade skeptiskt på honom och tog i mot pappret.

”Okey, Thanks?”

Han mötte min blick och log. Mitt hjärta började slå hårt och jag blev knäsvag. Sen kom jag på vad som hade hänt, hur illa han hade behandlat mig. Jag bröt ögonkontakten. Jag började stänga dörren utan säga något jag hoppades att han fattade vinken.

”Holly, please. I’m so sorry. Please read the letter, it will explain a lot.”

Han tittade bedjande på mig. Mitt hjärta började slå sådär hårt igen. Fan. Var han tvungen att ha så fina ögon? Jag stängde dörren utan att säga något. Jag kunde höra honom dra en besviken suck.

”What did he want?”frågade Emma.

Båda kollade på mig med stora ögon. Jag svarade inte utan la mig bara på min säng för att läsa pappret han hade gett mig.

”Wow, he is not the guy I thought he was.”

Jag hörde jag Nicole säga bakom mig.

“He is really romantic..”

“but he is a really jerk” avbröt jag henne.

“you should give him a second chance. He seems to be really sorry.”

“Did you sleep when I told you about last night?”

“I know he have been a really big jerk, but this is not things that Harry do.” Hon pekade på brevet jag höll i min hand. ”You must be really special to him.”

Hon hade en poäng, det här var verkligen inte en ”Harry sak”. Jag borde kanske lyssna på vad han har att säga. Jag läste igenom brevet igen. Om jag ville lyssna på vad han hade att säga, skulle han vänta klockan tio vid biblioteket.  Klockan var åtta nu. Jag suckade och sa:

”Emma! Nicole! Help me find a dress. I’m going to meet Harry, I hope he have a really good apologize.”

Nicole hoppade upp ur sin sang och rusade fram mot min garderob.

”Yes, I know you would change your mind! Emma, you pick shoes, I pick a dress.”

Nicole hade redan börjat rota i min garderob.

”Emma, we don’t have the whole day! Get your ass up from bed and look after shoes.”

Emma mumlade bara till svar men lydde Nicoles order. Jag gick in badrummet för att ta en dusch. Jag kände på mina ben och bestämde mig för att raka dem. En kvart senare klev jag ur duschen. Jag torkade bort imman från spegeln och jag öppnade badrumsskåpet för att ta fram min bodylotion. Jag smörjde in benen snabbt och gick sedan ut för att se om de hade valt någon klänning.

”Okey, we have two possible outfits. Either this cute dress” Nicole höll fram en benvit klänning med öppen rygg.

”or this hot and sexy dress.” Emma höll fram en svart tight klänning med färgade paljetter.

”I think  the sexy and hot dress will be perfect for tonight. I’m gonna take his breath away.”

Jag tog klänningen Emma höll I och drog den över huvudet. Den satt som en smäck, den gav mig kurvor jag inte visste att jag hade.

”Wow, you’ll definitely take his breath away tonight! You look really beautiful” sa Nicole och gav mig en kram. “but we need to do something about your hair.”

“What are you thinking, sir?”  sa Emma ställde sig I givvakt brevid  Nicole.

”I think soft waves. Give me the curler.”

Jag satte mig på en stol och Nicole började locka mitt hår. Jag tog fram min mobil och gick in på twitter. Jag hade fått några nya följare och några av mina svenska vänner hade skrivit att de saknade mig. Jag svarade på deras tweets och loggade sedan ut.

”do you miss them?” frågade Nicole mig.

“miss who?”

“Your friends from Sweden, do you miss them?”

“Yeah, I miss them so much but I’m really glad I took this chance.” Jag log mot henne “I had never met the two of you then!”

Nicoles leende blev ännu större.

”i’m really glad too that you took the chance!” sa Emma och gav mig en kram.

“GROUPHUG!” skriker Nicole och kramar om oss båda.

När klockan är tjugo i tio är jag klar. Jag tar fram en liten svart väska och stoppar ner min mobil och nycklarna där i. Jag drar på mig ett par svarta kilklackar. Jag kom på att jag hade frusit förra gången så jag tog på mig en ljus jeansjacka.  Jag sa hej då till Nicole och Emma och började sedan gå mot biblioteket.

Harrys point of view

Jag hade precis tagit på mig ett par mörkblå chinos och en röd stickad tröja till det. Jag kollade mig i spegeln, det fick duga. Jag fixade håret snabbt och tog sedan på mig mina röda converse. Jag tvekade med handen på dörrhandtaget. Ska jag ta med mig gitarren? Det vore ju det bästa, det var ju planen. Jag vågar inte, inte än i alla fall. Jag måste få henne att förlåta mig först, för vem vet vad hon kan göra annars? Hon kanske berättar för alla, att jag sjunger. Att det är mitt stora intresse, att jag drömmer om ett skivkontrakt och världsturnéer. Nej, gitarren får stanna här. Jag får försöka uttrycka mig i ord. Jag öppnade dörren och låste den sedan efter mig. Jag såg i ögonvrån att Cori var på väg mot mig. Fan, jag hade inte tid med henne nu. Jag vände mig om  och började gå mot andra hållet för att undvika henne.

”Harry babe, wait! Where are you going?” ropade hon efter mig.

Bort från dig, märks inte det? Alla som befann sig i korridoren stannade upp, de väntade väl sig något slags drama. Inte idag gott folk, inte idag. Jag låtsades att jag inte hade hört henne och jag ökade på mina steg. Hennes rop tystnade och jag andades lättat ut. Jag tog fram min mobil för att kolla vad klockan var, tio i tio. Fan. Jag ökande på stegen yttligare. Jag gick förbi skolans trädgård för att plocka en ros. Jag hittade en som var perfekt. Jag knep av skaftet och råkade sticka mig på en tagg. Ett började blöda lite. Fan. Jag fortsatte mot biblioteket. Jag var där först av oss. Jag kollade på klockan. Fem över tio. Hon kommer inte komma jag visste det. Jag satte mig ner på den stora stentrappan. Lyssnade efter steg.  Det var knäpptyst, inte ens vinden hördes. Något bröt tystnaden, det lät som steg. En gestalt visade sig och jag såg att det var Holly. Mitt hjärta hoppade över några slag och började sedan slå snabbt och hårt. Jag reste mig från trappan för att möta henne. Vi kom närmre och närmre varandra. Hon log mot mig och hjärtat började slå ännu snabbare. Vi möttes i en kram och jag viskade:

”I’m so sorry Holly. I have been a really jerk, i don’t really deserve a second chance from you.”

---

WOOHOOO, andra delen för ikväll. Blir inget mer idag, jag ska faktiskt sova nu :$  måste säga att ni inte är sådär super mega bra på att kommentera, än så länge har vi haft ca 80 unika besökare idag men bara två kommentarer..

 

/ Amanda xx

(jag är rätt i kapitel räkningen, det har råkat bli två kapitel sju;))