14:51:14
What Makes You Beautiful - kapitel 12
Emmas point of view
Klockan var halv tre på natten. Borde inte Holly vara hemma nu? Jag vände på kudden och la mig på rygg. Nicole låg och snarkade borta i sin säng. Det gjorde det bara svårare för mig att sova. Jag vände på mig i sängen igen. Jag gillade Holly jättemycket men jag kunde inte låta bli att vara avundsjuk. Hon hade kommit hit och trollbundit Harry på direkten. Jag önskar att jag hade samma förmåga, att bara få killar att bli förälskade i mig på en gång. Varken Nicole eller Holly visste om det, mina känslor för Harry. Visst Harry kunde vara en riktig skitstövel, det han hade gjort mot Holly var inte schysst. Men jag hade ändå känslor för honom. När Holly kom hem den kvällen kunde jag inte låta bli att känna glädje, det kändes som om jag kanske kunde få en chans. Jag suckade högt, kan inte komma hem snart, så jag slipper oroa mig för vad de gör. Jag måste vara den sämsta vännen i hela universum, jag ligger och hoppas att min kompis blir sårad så att jag kan ta killen. Jag suckade igen och kollade på klockan, kvart i tre. Hon kommer nog inte hem inatt. Förhoppningsvis har de bara somnat, med kläderna på, framför en film. Så är det nog. Det måste vara så. Mina ögonlock blev bara tyngre och tyngre.
Hollys point of view
Jag vaknade av att solen sken mig i ögonen. Jag vände mig om för att kolla vad klockan var. Jag öppnade ögonen och fick en chock. Det här är inte mitt rum, vart i helvete är jag? Jag kollade mig runt om i rummet för att få en ledtråd om vart jag är. Sen kom jag på det. Jag hade ju följt med Harry hem igår, jag måste ha somnat här. Min blick stannade på en klädhög. Det var min klädhög. Herregud, låg jag naken i Harrys säng? jag var tvungen att kolla. Mycket riktigt, jag låg helt naken i sängen. Minne efter minne från kvällen dök upp i mitt huvud. Jag hörde hur någon klev ur duschen, förmodligen Harry. Han öppnade dörren och jag kunde inte låta bli att kolla på honom. Han hade bara en handduk kring midjan. Jag bet mig i läppen, Hans kropp var den snyggaste jag sett. Han märke att jag kollade på honom.
”You see something you like?” frågade han och blinkade åt mig.
Jag kände hur jag rodnade. Jag drog täcket över huvudet. Hur skulle jag ta mig ut ur Harrys rum utan att bli upptäckt? Det var alltid fullt av elever i korridorerna, jag skulle inte kunna ta mig obemärkt ut härifrån. Jag borde kanske ta på mig innan jag tänker ut en flyktplan.
”Harry, can please give me my clothes?”
När jag inte fick något svar så drog jag ner täcket från ansiktet. Det var bara jag i rummet igen. Han måste gått in i badrummet igen. Jag skyndade mig fram till min klädhög och tog på mig. Jag kollade mig i spegeln. Håret stod åt alla håll och kanter och jag var svart under ögonen. Jag försökte få bort det mesta under ögonen och jag satte upp håret i en hästsvans. Det syntes fortfarande på mig vad som hade hänt igår natt. Nu var jag inte bara den nya tjejen, nu skulle jag bli sedd som en av ”Harrys tjejer”. Jag tog på mig mina skor och jag skrev mitt nummer på en lapp. Jag tittade mig om i rummet så att jag inte hade glömt något. Jag öppnade dörren och kom ut i korridoren. Allas ögon riktades mot mig. Fan. Jag började gå mot mitt rum. Helt plötsligt trycktes jag upp mot väggen.
”What do you think you are doing? Harry is just playing with you. The reason why you and he hang out last night was because I was busy.”
Orden kändes som slag. Jag blev mållös. Tänk om hon hade rätt? Tänk om allt han sa bara var ett sätt att få mig i säng, tänk om han sa så till alla?
”You’re lying! What Harry and I have is real.” Jag vågade inte möta hennes blick.
”Look at me when I’m talking with you.” Hon gav mig en hård smäll på kinden.
Jag mötte motvilligt hennes blick. De var fulla med hat. Om blickar kunde döda skulle jag ligga död på marken just nu.
”If you ever talk with Harry again, I will make your life to a living hell. Ok?”
Hon log ett fejkat leende. Jag vågade inte svara henne, jag visste inte om jag borde svara henne.
”Ok?” sa hon och slog mig en till smäll.
Jag nickade till svar.
”I promise.”
”Now go, I don’t want to see your ugly face anymore.”
Hon släppte sitt grep om mig och jag skyndade bort mot mitt rum. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag får inte börja gråta, inte här.
Harrys point of view
När jag kom ut från badrummet var Holly inte kvar längre. Jag såg en lapp på mitt skrivbord, jag tog upp den. Ett stod ett mobil nummer på den. Förmodligen Hollys. Jag fick ett leende på läpparna. Det måste betytt något, det som jag sa. Jag slog in numret och tryckte på ring. Fyra singnaler, inget svar. 10 singnaler. Fortfarande inget svar. Tillslut kopplades röstbrevlådan på, jag lämnade ett meddelande. Plötsligt slogs dörren upp och Cori stormade in.
”What are you doing? Why are you hanging out with Holly?”
Hon var väldigt förbannad.
“What do you mean?”
“Don’t play stupid, I saw her leave your room just a few minutes ago. Why?”
“…” Jag blev paff, jag visste inte vad jag skulle svara. ”She just came to borrow a thing from me.”
”Then why is she saying that you two have something real, special?”
Ohhh, drama! Jag var själv för nyfiken över vad som skulle hända så jag var tvungen att skriva nästa kapitel redan nu ;) Hope you like it! Det här var det sista inlägget för i år, nu kommer det inte något mer kapitel fören nästa år. Jag är ganska stressad plus att programmet jag använder inte är minvän förtillfället, får ni tyvärr ingen bild till det här kapitlet.
Happy new year på er.
/ Amanda xx
00:16:02
What Makes You Beautiful - kapitel 11
”Yes you really have. That was why I came, I want to hear the reason.”
Sa hon och drog sig ur min famn. Hon blängde på mig. Jag antar att jag var värd det.
”I just…got scared.” Jag skämdes över mitt dåliga svar. Varför skulle allt vara så svårt för? Varför kan jag inte bara säga det jag känner?
”I can’t be with someone who is scared to show their feelings for the rest of the world. I’m sorry, but I think this, you and me, stops now. I’m really sorry, I gotta go.”
Hon vände sig och gick med snabba steg bort från mig. Det kändes som ett slag i magen. Det var ju inte så här det skulle gå, vi skulle vi bli sams, hon skulle ju förlåta mig, lyssna på vad jag hade att säga.
”Holly, wait! Please don’t walk away from me!” hon fortsatte att gå men inte lika snabbt.
“Holly please, just listen on what I have to say. If you still feel the same, then is it no you and me left, I promise. “
Hon hade stannat nu, hon vände sig om och jag kunde se att hon grät. Jag gick fram till henne. Jag torkade bort tårarna som rann på hennes kinder.
”Holly, please stop cry.” Jag kände hur mina egna tårar var på väg. ”I’m not worth your tears.”
Tårarna fortsatte att rinna ner för hennes kinder. Hon tittade mig djupt i ögonen.
”I’m not crying over you, I’m crying over my own poor heart. I knew I would get hurt, what did I think off. I knew it would be like this. I’m soo stupid, maybe you don’t play that fucking role, and maybe it’s just you.”
Orden kändes som knivhugg, de gjorde så himla ont. De värsta var att de orden var en tragisk sanning.
”Holly, listen to me. The reason why i wrote that letter was…” Jag tvekade, skulle jag verkligen säga det, jag skulle verkligen blotta hela min själ i det tillfället. Jag lever bara en gång. ”that I think i’m falling in love with you.”
Jag mötte hennes blick, hon hade slutat gråta nu. Hon tittade storögt på mig. Hon såg verkligen helt chockad ut.
”You what?!” fick hon fram efter en lång pinsam tystnad.
”You are not like everyone else, you are special. You make me feel happy, your smile make my knees weak and every time you look at me, my heart begins to beat really really hard. And every time I see you, I just want to do this.”
Jag kysste henne mjuk, till min förvåning kysste hon mig tillbaka.
Hollys point of view
Harrys läppar mötte mina, jag blev väldigt chockad, vad skulle jag göra? Hjärtat började styra mina handlingar och jag kysste honom tillbaka. Hjärtat och hjärnan startade ett krig inom mig. Vad var det bästa att göra? Hjärnan vann kriget och jag drog mig undan.
”I’m sorry, but is this a really good idea? I can’t trust you before you do something that really proof your feeling. Like show your true feeling in front of the world. Not only in the dark.”
“Holly, I want to be with you. I really do. But it’s hard, they expect something else from me.”
Han tittade på mig med en ledsen blick. Jag kunde inte låta bli att kyssa honom igen. Hjärtat slog några extra slag. Jag ville verkligen det här. Harrys kyssar fick mig att glömma resten av världen. Jag skulle kunna stå här för alltid. I bakgrunden hördes det röster, de var svaga men de kom närmre och närmre. Jag kände igen en av rösterna, Cori. Jag kände hur Harry stelnade till. Han avslutade kyssen.
”Let’s go somewhere else, you don’t want to take this fight with Cori now, I promise you” viskade han I mitt öra.
“The part about show the world then? You have a really good moment now. A perfect one actually.” Jag försökte få ögonkontakt med honom. Skäms han över mig? Är det därför han inte vill visa sig med mig? Jag hörde hur han drog en djup suck.
Harry, it’s now or never. If you don’t take this chance, is it the last time you ever talk with me. I can’t handle all this pain.”
Coris röst hade försvunnit, men de andra var fortfarande kvar. Harry tog min hand. Värmen från hans hand spred sig i hela min kropp och han gav mig ett leende.
”Wanna take a walk with me?” sa han och vi började gå i rikting mot rösterna.
Harrys point of view
Gjorde jag verkligen detta? Hade jag precis sagt vad jag kände OCH gått förbi Daniel, Mike, Mel och Shannon samtidigt som jag, Harry Styles, höll Holly i handen. Det kändes bra riktigt bra. Deras ögon hade varit stora som tefat. Jag förstod som, jag var ganska chockad jag själv. Jag såg hur Shannon tog fram sin mobil, antagligen för att smsa Cori. Jag hade haft rätt, två minuter senare plingade min mobil till, ett nytt meddelande från Cori. Jag struntade i att svara. Istället la jag armen om Hollys axlar och viskade i hennes öra.
”So, your or my place?”
“I have two curious roommates, so your place would be the best.”
”Let’s go then.”
Väldigt kort kapitel men jag har en superbra fortsättning på det hela så ni kommer förlåta mig. Vi hade även besöksrekord igår, 117 unika besökare. Jag har börjat få lite scenskräck över att ni är så många. vi kommer nog inte skriva ett till kapitel innan nyår. Jag hoppas ni förstår det.
Men stay tuned, efter nyår kommer den spännande fortsättningen.
/Amanda xx
22:38:50
What Makes You Beautiful - kapitel 10
Harrys point of view
Efter ett par timmars letande hittade jag den perfekta låten. Elton Johns låt”Something about the way you look tonight”. Jag letade fram ackorden, de var ganska enkla, det skulle nog inte bli några svårigheter med att lära sig låten.
Ett par timmar senare.
Jag hade äntligen lärt mig låten, den var svårare än vad jag trodde. Nu var det bara att få Holly att lyssna på mig. Det var snäppet svårare. Min blick gled till pappershögen på mitt skrivbord. I högen skymtade jag Hollys brev. Skulle jag kanske skriva ett brev till henne? Jag tog fram papper och penna. Jag började med att skriva hennes namn högst upp på pappret, sen tog det stopp. Jag har aldrig varit bra på att uttrycka mina känslor, varken i text eller i tal. Vad skulle jag skriva? Jag bara satt och stirrade på pappret i något som kändes som en evighet. Jag var tom på ord. Sen, som från en blixt från himmelen, visste jag vad jag skulle skriva. Jag tog upp pennan och började skriva, skriva ord från hjärtat.
Efter ungefär tio minuter var jag klar. Jag skådade mitt verk och jag var faktiskt riktigt nöjd. Det finns visst hopp för de minst romantiska också. Jag började leta efter ett kuvert. Jag hittade givetvis inget, jag vek ihop brevet och skrev Holly på det. Jag tog på mig skorna för att lämna brevet till Holly. Jag stoppade ner min mobil i fickan och kollade mig snabbt i spegeln. Jag fixade till håret och öppnade sedan dörren. Hoppas att det här funkar nu.
Hollys point of view
Vi hade börjat på var andra film nu. Glassen var uppäten för länge sedan och runt omkring oss låg det pappersdukar. Bredvid mig grät Nicole tyst.
”why?! Why can’t they be together?” snörvlade hon fram.
Jag räcket henne en pappersduk.
”Because love suck.” svarade jag buttert.
Jag brukade alltid gråta till kärleksfilmer, varför kunde jag inte göra det nu, när jag som bäst behövde gråta. Jag såg att Emma också grät så jag räckte fram en pappersduk till henne också. Filmen slutade med att de levde lyckliga i sina dagar, som vanlig, varför kan inte det hända mig för en gångs skull?
”Be quiet! Do you hear that sound from the door?”
Emma och Nicole spetsade öronen och lyssnade.
”Holly, go check what it is. I dare not!” sa Nicole och gömde ansiktet bakom en kudde.
Jag skrattade åt henne, men jag hade egentligen velat göra det samma. Jag öppnade dörren och Harry ramlade in i rummet.
”Harry?! What are you doing here?” jag blängde på honom.
“I came to give you this. You wasn’t suppose to see me.” Han räckte fram ett vikt papper och rodnade. Jag tittade skeptiskt på honom och tog i mot pappret.
”Okey, Thanks?”
Han mötte min blick och log. Mitt hjärta började slå hårt och jag blev knäsvag. Sen kom jag på vad som hade hänt, hur illa han hade behandlat mig. Jag bröt ögonkontakten. Jag började stänga dörren utan säga något jag hoppades att han fattade vinken.
”Holly, please. I’m so sorry. Please read the letter, it will explain a lot.”
Han tittade bedjande på mig. Mitt hjärta började slå sådär hårt igen. Fan. Var han tvungen att ha så fina ögon? Jag stängde dörren utan att säga något. Jag kunde höra honom dra en besviken suck.
”What did he want?”frågade Emma.
Båda kollade på mig med stora ögon. Jag svarade inte utan la mig bara på min säng för att läsa pappret han hade gett mig.
”Wow, he is not the guy I thought he was.”
Jag hörde jag Nicole säga bakom mig.
“He is really romantic..”
“but he is a really jerk” avbröt jag henne.
“you should give him a second chance. He seems to be really sorry.”
“Did you sleep when I told you about last night?”
“I know he have been a really big jerk, but this is not things that Harry do.” Hon pekade på brevet jag höll i min hand. ”You must be really special to him.”
Hon hade en poäng, det här var verkligen inte en ”Harry sak”. Jag borde kanske lyssna på vad han har att säga. Jag läste igenom brevet igen. Om jag ville lyssna på vad han hade att säga, skulle han vänta klockan tio vid biblioteket. Klockan var åtta nu. Jag suckade och sa:
”Emma! Nicole! Help me find a dress. I’m going to meet Harry, I hope he have a really good apologize.”
Nicole hoppade upp ur sin sang och rusade fram mot min garderob.
”Yes, I know you would change your mind! Emma, you pick shoes, I pick a dress.”
Nicole hade redan börjat rota i min garderob.
”Emma, we don’t have the whole day! Get your ass up from bed and look after shoes.”
Emma mumlade bara till svar men lydde Nicoles order. Jag gick in badrummet för att ta en dusch. Jag kände på mina ben och bestämde mig för att raka dem. En kvart senare klev jag ur duschen. Jag torkade bort imman från spegeln och jag öppnade badrumsskåpet för att ta fram min bodylotion. Jag smörjde in benen snabbt och gick sedan ut för att se om de hade valt någon klänning.
”Okey, we have two possible outfits. Either this cute dress” Nicole höll fram en benvit klänning med öppen rygg.
”or this hot and sexy dress.” Emma höll fram en svart tight klänning med färgade paljetter.
”I think the sexy and hot dress will be perfect for tonight. I’m gonna take his breath away.”
Jag tog klänningen Emma höll I och drog den över huvudet. Den satt som en smäck, den gav mig kurvor jag inte visste att jag hade.
”Wow, you’ll definitely take his breath away tonight! You look really beautiful” sa Nicole och gav mig en kram. “but we need to do something about your hair.”
“What are you thinking, sir?” sa Emma ställde sig I givvakt brevid Nicole.
”I think soft waves. Give me the curler.”
Jag satte mig på en stol och Nicole började locka mitt hår. Jag tog fram min mobil och gick in på twitter. Jag hade fått några nya följare och några av mina svenska vänner hade skrivit att de saknade mig. Jag svarade på deras tweets och loggade sedan ut.
”do you miss them?” frågade Nicole mig.
“miss who?”
“Your friends from Sweden, do you miss them?”
“Yeah, I miss them so much but I’m really glad I took this chance.” Jag log mot henne “I had never met the two of you then!”
Nicoles leende blev ännu större.
”i’m really glad too that you took the chance!” sa Emma och gav mig en kram.
“GROUPHUG!” skriker Nicole och kramar om oss båda.
När klockan är tjugo i tio är jag klar. Jag tar fram en liten svart väska och stoppar ner min mobil och nycklarna där i. Jag drar på mig ett par svarta kilklackar. Jag kom på att jag hade frusit förra gången så jag tog på mig en ljus jeansjacka. Jag sa hej då till Nicole och Emma och började sedan gå mot biblioteket.
Harrys point of view
Jag hade precis tagit på mig ett par mörkblå chinos och en röd stickad tröja till det. Jag kollade mig i spegeln, det fick duga. Jag fixade håret snabbt och tog sedan på mig mina röda converse. Jag tvekade med handen på dörrhandtaget. Ska jag ta med mig gitarren? Det vore ju det bästa, det var ju planen. Jag vågar inte, inte än i alla fall. Jag måste få henne att förlåta mig först, för vem vet vad hon kan göra annars? Hon kanske berättar för alla, att jag sjunger. Att det är mitt stora intresse, att jag drömmer om ett skivkontrakt och världsturnéer. Nej, gitarren får stanna här. Jag får försöka uttrycka mig i ord. Jag öppnade dörren och låste den sedan efter mig. Jag såg i ögonvrån att Cori var på väg mot mig. Fan, jag hade inte tid med henne nu. Jag vände mig om och började gå mot andra hållet för att undvika henne.
”Harry babe, wait! Where are you going?” ropade hon efter mig.
Bort från dig, märks inte det? Alla som befann sig i korridoren stannade upp, de väntade väl sig något slags drama. Inte idag gott folk, inte idag. Jag låtsades att jag inte hade hört henne och jag ökade på mina steg. Hennes rop tystnade och jag andades lättat ut. Jag tog fram min mobil för att kolla vad klockan var, tio i tio. Fan. Jag ökande på stegen yttligare. Jag gick förbi skolans trädgård för att plocka en ros. Jag hittade en som var perfekt. Jag knep av skaftet och råkade sticka mig på en tagg. Ett började blöda lite. Fan. Jag fortsatte mot biblioteket. Jag var där först av oss. Jag kollade på klockan. Fem över tio. Hon kommer inte komma jag visste det. Jag satte mig ner på den stora stentrappan. Lyssnade efter steg. Det var knäpptyst, inte ens vinden hördes. Något bröt tystnaden, det lät som steg. En gestalt visade sig och jag såg att det var Holly. Mitt hjärta hoppade över några slag och började sedan slå snabbt och hårt. Jag reste mig från trappan för att möta henne. Vi kom närmre och närmre varandra. Hon log mot mig och hjärtat började slå ännu snabbare. Vi möttes i en kram och jag viskade:
”I’m so sorry Holly. I have been a really jerk, i don’t really deserve a second chance from you.”
WOOHOOO, andra delen för ikväll. Blir inget mer idag, jag ska faktiskt sova nu :$ måste säga att ni inte är sådär super mega bra på att kommentera, än så länge har vi haft ca 80 unika besökare idag men bara två kommentarer..
/ Amanda xx
(jag är rätt i kapitel räkningen, det har råkat bli två kapitel sju;))
17:55:22
What Makes You Beautiful - kapitel 9
Harrys point of view
Jag hörde hur ett gäng killar närmade sig. Fan. Jag kände hur kroppen låste sig. Vad skulle jag göra? Gå och ha kvar mitt rykte och såra Holly, kanske mitt livs kärlek. Eller stanna, få tjejen som kanske är min livskärlek, förlora mitt rykte, bli kallad bög, vara tvungen att sitta vid ”töntbordet” i matsalen, för resten av mitt liv. Killarna kom bara närmre och närmre. Vad ska jag göra? Hjärtat sa en sak och hjärnan en annan. Vem ska man lyssna på? Hjärnan tog över. Jag klarade inte av att titta på Holly, jag visste hur sårad hon skulle bli.
Jag mumlade fram ett ”Jag måste gå” jag drog mig ur hennes armar och började gå snabbt mot skolan.
Varför skulle jag vara så jävla feg för? Varför kan jag inte bara stå för den jag är?
Jag var framme vid mitt rum nu, jag låste upp dörren och kastade mig på sängen. Jag kände hur tårarna började komma och jag gjorde inget för att stoppa dem. Jag skiter i allt nu.
Hollys point of view
Jag vaknade av att någon satte sig i min säng. Jag öppnade ögonen men stängde igen dem på direkten. Jag orkade inte med livet helt enkelt. Personen som hade satt sig i min säng började prata.
"Rise and shine honey, it's almost 10 am. Jag kände igen rösten, den var Emmas.
"Leave me alone. Just let me die or something today." sa jag och drog täcket över huvudet. Jag orkade inte med solljus och glada människor med obrustna hjärtan idag.
"You heard what she said, get up from bed now or i'll pull you up from bed!" nicoles röst. Jag drog täcket hårdare kring mig, förberedde mig på det värsta helt enkelt. "i warned you" jag kände hur någon, förmodligen Nicole, började dra i täcket.
"I hate you" sa jag och släppte taget om täcket.
"Holly, what happened last night? I thought you would be happy and wake up with a smile today"
Båda kollade oroligt på mig. Jag hade lagt mig i sängen igår med smink och allt på, så jag måste se ut som ett monster just nu.
"Well, it went great but he just left me after he kissed me" sa jag och jag kände att jag var nära gråten.
"HE DID WHAT?!?!" Nicoles ögon var stora som tefat.
Jag drog hela historien för dem och när jag var klar säger Emma.
"I know what we need to do, we need icecream. Alot of icecream"
Jag satte mig upp i sängen, en aning för fort för att i rummet började snurra. När snurrandet försvunnit reste jag mig ur sängen och gick mot badrummet för att duscha. Jag måste få bort alla Harrys berörningar från kroppen. Jag kollade i spegeln och fick se en tjej med mascara i hela ansiktet och ett rufs till hår. Jag grimaserade mot spegeln och tog av mig mina kläder och gick in i duschen. Det finns inget ställe som är så bra som duschen att tänka i. Jag stängde av vattnet och klev ut ur duschen. Jag virade handduken kring mig och gick ut för att ta på mig kläder. När jag kom ut så var det ingen i rummet. Jag antog att de hade gått för att köpa glassen de pratat om. Jag gick fram till min garderob för att hitta något att ta på mig.
När jag öppnar garderoben hoppar något lila ut ur garderoben samtidigt som det skriker
”HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEYYYYYYYYYYYYYYYY”
Mitt hjärta stannar och jag ramlar omkull av chocken.
Den lila drar ner sin dragkedja på sin one piece och jag möter Nicoles ansikte. Hon skrattar så att tårarna rinner.
”This is the best prank i ever done! You should see your face right now, priceless.” Sa hon när hon lugnat ner sig och hjälpte mig upp.
”It’s not funny. I hate you.” Sa jag och blängde på henne.
”No, you don’t, you looooove meeee.” Sa hon och gav mig en puss på kinden.
”Whatever” muttrade jag tillbaka och drog på mig min one piece, en blå.
Jag gjorde en lös fläta och slängde mig på Nicole, som låg i sin säng med sin mobil.
”Where is Emma? I want icecream.”
“She is coming soon” sa Nicole utan att ta blicken ifrån sin mobil.
Jag reste mig upp och gick bort till min säng, där min mobil låg, för att kolla twitter och facebook. Det hade inte hänt så mycket, jag hade en ny vänförfrågan på facebook. Jag kollade vem det var. Harry Styles vill bli din vän. Namnet fick mitt hjärta att slå ett extra slag. Minnena från igår kväll välde över mig och jag valde att trycka på ”inte nu” knappen. Det skulle bli svårare än jag trodde att ignorera honom. Jag la mig ner och blundade. Varför hade allt gått som det gjort? Vad var det egentligen som gick fel? Någonstans i mina funderingar måste jag ha somnat för jag vaknade av att en dörr smälldes igen. Det måste vara Emma med glassen.
”Have you decided movie yet?” sa Emma samtidigt som hon plockade upp glassen ur påsen.
”Yes. Nicole, give me a drum roll” Nicole började trumma mot sitt nattduksbord ”Remember me”.
”I love that movie! Perfect choice girls!”
Medan Emma bytte om till sin gröna one piece, började jag och Nicole sätta på filmen.
Harrys point of view
Jag vaknade med världens huvudvärk. Jag kollade på klockan, halv 12. Jag drog täcket över huvudet och försökte somna om igen. När jag slöt ögonen såg jag Hollys besvikna och sårade ansikte framför mig. Jag suckade högt och drog ner täcket från ansiktet. Jag kollade på klockan igen. En minut över halv 12. Jag suckade igen, högre den här gången, men vem skulle höra mig egentligen?Jag reste mig ur sängen och gick fram till skrivbordet där min mobil låg. Jag loggade in på facebook. Holly hade inte accepterat min vänförfrågan än. Jag förstod henne, jag hade inte accepterat mig själv efter igår. Jag ångrade mig så himla mycket. Jag önskade jag kunde spola tillbaka tiden, göra om allting. Jag måste göra något som får allt att bli bra, vi kanske kan vara vänner åtminstone. Men hur ska jag få henne att prata med mig? Min blick föll till min gitarr som stod lutat mot väggen. Jag skakade på huvudet. Nej, det var en hemlighet, en hemlighet som skulle dö med mig. Men åt andra sidan var det en bra ide, jag skulle visa mig själv och kanske skulle hon lyssna på vad jag hade att säga i så fall? Det är åtminstone värt ett försökt. Nu måste jag bara komma på en låt som berättar en del av det jag vill säga.
Kapitel 9, only for you. Det är ett ganska händelselöst kapitel men stay tuned, det kanske kommer en till del ikväll. Jag är det man kallar ett konstnärligt flyt just nu. Har ni tankar eller ideer om vad som kan hända, KOMMENTERA!
/Amanda xx
21:56:19
What Makes You Beautiful - Kapitel 7
Extra långt kapitel till våra underbara läsare! Amanda och jag har båda skrivit detta kapitel, så hoppas att ni gillar det! Kommentera gärna, era kommentarer får oss att vilja skriva :)
17:53:33
Presentation
Tänkte att jag skulle hälsa på er och presentera mig själv. Kanske kan va kul att veta vem som egentligen skriver ;)
Jag heter som sagt Amanda, jag är 15 år och jag bor i norrköping, så jag pratar så där underbart mycket östgötska...;)
Jag är givetvis ett huge one direction fan, världens bästa killar :')
Om dagarna så går jag i skolan (no shit sherlock) och när jag inte går i skolan så pluggar jag, kul liv!
Jag gillar givetvis att skriva, det är en hemlig passion jag har.
That's me i en kort liten sammanfattning.
VI HÅLLER FÖR TILLFÄLLET PÅ ATT SKRIVA EN EXTRA LÅNG DEL TILL ER! Vet inte riktigt när den kommer upp, det kan bli ikväll, det kan bli imorgon.
Vill även tacka för alla söta kommentarer, de värmer!
/ Amanda xx
11:54:39
What Makes You Beautiful - Kapitel 7
"Harry,
Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet eller evig kärlek. Sådant finns bara i filmer och böcker. Det var något som aldrig skulle hända mig helt enkelt, jag hade gett upp hoppet.
Men när jag såg dig för första gången så ändrades något. Jag började tro på kärlek vid första ögonkastet, ditt bruna lockiga hår och dina gröna ögon trollband mig på samma sätt som drömprinsarna i filmerna gör. Det kändes som en dröm.
Så jag har en fråga till dig, vill du dela denna dröm med mig?
Jag ställer den här frågan till dig, inte till ditt rykte. Jag vet att du spelar , jag vet att du egentligen är en annan person, att du är rädd för att visa ditt hjärta och bli sårad. Jag kommer inte såra dig om du inte sårar mig.
Möt mig utanför biblioteket kl 12 i natt.
xx"
Harrys point of view
Jag kände en känsla inom mig som jag inte känt på länge, var det lycka? Visst hade jag varit glad och så, men inte lycklig. Inte de senaste månaderna i alla fall.
"Hey babe, what are you smiling at? Was it a picture of a naked girl in the letter?" sa Cori och skrattade.
Jag suckade och stängde igen dörren. Jag gick fram till henne och jag lät min roll ta över.
"I don't see any naked girl in here" sa jag och tittade menade på henne.
Hon började knäppa upp sin blus och hon avslöjade sin rosa spets BH. Jag kysste henne till en början mjuk men kyssarna blev bara intensivare och hetare. Hon knäppte upp mina byxor samtidigt som jag drog av mig min skjorta.
Hollys point of view
Jag undrade om han hade fått brevet än. Tänk om han läste det och skrattade åt det? För vem skriver kärleksbrev nu för tiden? Det var ju sådant Shakespeare höll på med för hundratals år sen. Jösses, hur gammal är jag egentligen? 149 år?
Jag försökte koncentrera mig på min historia läxa. Vi hade fått den idag och jag tänkte att det är lika bra att börja med den nu. Jag öppnade min historia bok för att hitta fakta om första världskriget. Jag läste igenom sidorna men mina tankar var egentligen någon annanstans. Undra om fruarna skrev brev till sina män när de var ute i krig? Brev som de sprutade ner med parfym som doftade rosor.
Skärpning Holly, fokusera.
Jag slog ihop historia boken och kopplade in min ipod i stereon, jag höjde volymen och Håkan Hellströms ljuva stämma fyllde rummet. Jag började snurra på stolen samtidigt som jag sjung. Efter några varv började illamåendet komma stannade jag tvärt stolen och kollade på klockan. Det tog ett tag innan klockan slutade snurra och kunde visa mig tiden. Halv nio. Jag skulle vara utanför biblioteket vid halv tolv. Jag ställde mig mitt på golvet och började snurra igen, bara för att testa hur länge jag kunde snurra utan att må illa.
Medans jag snurrade hörde jag hur dörrens öppnades och jag hör hur Emma kommer in.
"Holly, what are you doing? Frågade hon mig.
Jag stannade så tvärt att jag tappade balansen och ramlade. När jag såg hennes min, började jag skratta.
”You. should. see. Your. face. right. now”
Fick jag fram mellan skrattattackerna. Hon skakade på huvudet och skrattade åt mig där jag låg på golvet. Hon gick fram till stereon och sänkte musiken. Hon vände sig sedan om och spände blicken i mig och sa:
”I hope you have decided what to wear tonight.”
Jag flackade med blicken och rodnade. Emma log mot mig och drog upp mig från golvet.
”Can I decide ? Pleeeeeeaaseee” frågade hon mig samtidigt som hon gjorde sina valpögon.
”Only because you’re so cute” sa jag och klappade henne på kinden.
Som svar drog hon mig till garderoben, öppnade den och började leta.
”We need somthing cute and beautiful, like a floral dress.”
Hon fortsatte leta igenom mina kläder med en rynka mellan ögonbrynen.
”I’m going crazy Emma, just pick one” sa jag till henne där jag, återigen, låg på golvet. Jag hörde hur hon drog efter andan och jag reste mig snabbt upp från golvet.
”I think I found it. Holly, can I marry this dress? Please?”
Jag kollade på klänningen hon höll i och log.
”This will be perfect.”
Harrys point of view
Klockan började närma sig 11. Jag hade ännu inte bestämt mig om jag skulle gå till biblioteket eller inte. Om jag gick dit skulle jag visa mitt sårbaraste jag. Tänk om det bara var ett skämt? Jag slöt ögonen, hoppades att något skulle ge mig ett tecken på vad jag skulle göra. När inget hände, inget tecken, ingen uppenbarelse, öppnade jag ögonen igen.
Två minuter över 11. Jag suckade och gick fram till min garderob. Jag tog fram en skjorta och ett par chinos. Jag stannade mitt i en rörelse.
När hade jag bestämt mig för att gå till biblioteket? Det var väl något som styrde mig. Jag tittade upp i taket. Jag hade aldrig trott att det finns något där uppe som styr oss, just nu kändes det som om någon där uppe kollade ner på mig.
”Fine” sa jag till taket. ”I go to the library”. Jag inbillade mig det säkert, men det lät som om någon sa bra. Jag har definitivt gått och blivit galen.
Jag tittade på klockan, halv tolv. Jag bytte kläder, fixade mitt hår, tog min mobil och började gå mot biblioteket.
Ännu ett kapitel av Amanda, visst är hon duktig på att skriva? Kommentera gärna ideer, så att vi får lite inspiration om vad som ska hända. Bättre uppdatering nu, eller hur? :)
21:54:08
What Makes You Beautiful - Kapitel 6
Harrys point of view
Alla var från Cori, jag suckade och läste igenom dem lite snabbt. Det stog ungefär samma sak i allihopa. "Wanna "hang" out tonight baby". Jag visste precis vad hon menade med "hang".
Ett kapitel skrivet av den nya tjejen Amanda. Bra, eller hur? Kommentera nu så att hon känner sig välkomnad!! vad tycker ni ska hända? :)
17:24:04
Viktigt
16:32:41
Idetorka
