"Harry,

Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet eller evig kärlek. Sådant finns bara i filmer och böcker. Det var något som aldrig skulle hända mig helt enkelt, jag hade gett upp hoppet.

Men när jag såg dig för första gången så ändrades något. Jag började tro på kärlek vid första ögonkastet, ditt bruna lockiga hår och dina gröna ögon trollband mig på samma sätt som drömprinsarna i filmerna gör. Det kändes som en dröm.

Så jag har en fråga till dig, vill du dela denna dröm med mig?

Jag ställer den här frågan till dig, inte till ditt rykte. Jag vet att du spelar , jag vet att du egentligen är en annan person, att du är rädd för att visa ditt hjärta och bli sårad. Jag kommer inte såra dig om du inte sårar mig.

Möt mig utanför biblioteket kl 12 i natt.

xx"

Harrys point of view
Jag kände en känsla inom mig som jag inte känt på länge, var det lycka? Visst hade jag varit glad och så, men inte lycklig. Inte de senaste månaderna i alla fall.

"Hey babe, what are you smiling at? Was it a picture of a naked girl in the letter?" sa Cori och skrattade.

Jag suckade och stängde igen dörren. Jag gick fram till henne och jag lät min roll ta över.

"I don't see any naked girl in here" sa jag och tittade menade på henne.

Hon började knäppa upp sin blus och hon avslöjade sin rosa spets BH. Jag kysste henne till en början mjuk men kyssarna blev bara intensivare och hetare. Hon knäppte upp mina byxor samtidigt som jag drog av mig min skjorta.

Hollys point of view
Jag undrade om han hade fått brevet än. Tänk om han läste det och skrattade åt det? För vem skriver kärleksbrev nu för tiden? Det var ju sådant Shakespeare höll på med för hundratals år sen. Jösses, hur gammal är jag egentligen? 149 år?

Jag försökte koncentrera mig på min historia läxa. Vi hade fått den idag och jag tänkte att det är lika bra att börja med den nu. Jag öppnade min historia bok för att hitta fakta om första världskriget. Jag läste igenom sidorna men mina tankar var egentligen någon annanstans. Undra om fruarna skrev brev till sina män när de var ute i krig? Brev som de sprutade ner med parfym som doftade rosor.

Skärpning Holly, fokusera.

Jag slog ihop historia boken och kopplade in min ipod i stereon, jag höjde volymen och Håkan Hellströms ljuva stämma fyllde rummet. Jag började snurra på stolen samtidigt som jag sjung. Efter några varv började illamåendet komma stannade jag tvärt stolen och kollade på klockan. Det tog ett tag innan klockan slutade snurra och kunde visa mig tiden. Halv nio. Jag skulle vara utanför biblioteket vid halv tolv. Jag ställde mig mitt på golvet och började snurra igen, bara för att testa hur länge jag kunde snurra utan att må illa.
Medans jag snurrade hörde jag hur dörrens öppnades och jag hör hur Emma kommer in.

"Holly, what are you doing? Frågade hon mig.

Jag stannade så tvärt att jag tappade balansen och ramlade.  När jag såg hennes min, började jag skratta.

”You. should. see. Your. face. right. now”

Fick jag fram mellan skrattattackerna. Hon skakade på huvudet och skrattade åt mig där jag låg på golvet. Hon gick fram till stereon och sänkte musiken. Hon vände sig sedan om och spände blicken i mig och sa:

”I hope you have decided what to wear tonight.”

Jag flackade med blicken och rodnade. Emma log mot mig och drog upp mig från golvet.

”Can I decide ? Pleeeeeeaaseee” frågade hon  mig samtidigt som hon gjorde sina valpögon.

”Only because you’re so cute” sa jag och klappade henne på kinden.

Som svar drog hon mig till garderoben, öppnade den och började leta.

”We need somthing cute and beautiful, like a floral dress.”

Hon fortsatte leta igenom mina kläder med en rynka mellan ögonbrynen.

”I’m going crazy Emma, just pick one” sa jag till henne där jag, återigen, låg på golvet. Jag hörde hur hon drog efter andan och jag reste mig snabbt upp från golvet.

”I think I found it. Holly, can I marry this dress? Please?”

Jag kollade på klänningen hon höll i och log.

”This will be perfect.”

Harrys point  of view

Klockan började närma sig 11. Jag hade ännu inte bestämt mig om jag skulle gå till biblioteket eller inte. Om jag gick dit skulle jag visa mitt sårbaraste jag. Tänk om det bara var ett skämt? Jag slöt ögonen, hoppades att något skulle ge mig ett tecken på vad jag skulle göra. När inget hände, inget tecken, ingen uppenbarelse, öppnade jag ögonen igen.

Två minuter över 11. Jag suckade och gick fram till min garderob. Jag tog fram en skjorta och ett par chinos. Jag stannade mitt i en rörelse.

När hade jag bestämt mig för att gå till biblioteket? Det var väl något som styrde mig. Jag tittade upp i taket. Jag hade aldrig trott att det finns något där uppe som styr oss, just nu kändes det som om någon där uppe kollade ner på mig.

”Fine” sa jag till taket. ”I go to the library”. Jag inbillade mig det säkert, men det lät som om någon sa bra. Jag har definitivt gått och blivit galen.

Jag tittade på klockan, halv tolv. Jag bytte kläder, fixade mitt hår, tog min mobil och började gå mot biblioteket.