Harry’s point of view

Jag tittade upp ifrån min mattebok och bet lätt på toppen av min penna medan jag tänkte. Plötsligt dök Holly upp i mina tankar, det som Cori gjort emot henne i matsalen.

Jag är en av de killarna som har ett rykte som ”player”. Jag har aldrig varit kär på riktigt, det har bara blivit så. Jag byter tjejer ofta, inga långvariga förhållanden, oftast bara one night stands.

Men det är inte det riktiga jag, det jag:et som jag genom allt detta försöker dölja.  Vad skulle folk säga om de fick reda på att jag sjunger? Att jag är en bög? Det är åsikterna jag är rädd för.

Jag tror på kärlek vid första ögonkastet, och när jag träffade Holly var det som om något förändrades,  jag kände mig varm i hela kroppen efteråt. Jag tycker om henne, det gör jag.  Därför blir jag så arg på mig själv när jag hela tiden medvetet sårar henne för att rädda mitt rykte.

Jag kände mig illamående över att behöva välja, eftersom att det är något speciellt med Holly.

Men det går inte, en kille som jag kan inte bli tillsammans med en tjej som henne. Det går helt enkelt inte, inte en chans. Det bästa är att bara ignorera henne och försöka glömma bort henne.

Jag tittade ner i boken igen och gjorde ett nytt försök på att lösa talet.

Holly’s point of view

Jag plockade upp ett vitt linne och slängde in det i tvättmaskinen, Nicole hade gått för att hämta nytt tvättmedel eftersom att det var slut så jag sorterade upp all tvätt så länge.

Allt är så komplicerat.  Jag tror att jag fallit för Harry, men jag försöker att förneka det . Jag förstår inte hur han tänker, ena sekunden ler han emot mig och andra skrattar han åt mig.

”Here it is!”

Nicole stod i dörröppningen med två paket tvättmedel i händerna, hon ställde ifrån sig dem ovanpå maskinen och stoppade in några av hennes kläder. Hon stängde igen luckan och klickade på ”start”.

Jag kunde helt enkelt inte sluta tänka på Harry, det är ingen idé att försöka dölja det.

”Are you okay, Hol?”

”I think I’m..I’m in love with him.”

Nicole tittade på mig och gav mig sedan en varm kram.

”He’s a douche bag, he doesn’t deserve such a great girl as you.”

Jag log. Jag visste att de hon ville säga med det är att jag inte skulle kunna bli tillsammans med honom, inte en chans. Jag vet att det är sant, men det gör ont att höra.

”You know what? We’re gonna  get your revenge on Cori.”

“Oh, really?”

Jag höjde ögonbrynen, hämnas är egentligen inte något jag gör, men efter allt Cori gjort emot mig, och många andra, förtjänar hon det. Utan tvekan.

Nicole flyttade sig närmare och började viska i mitt öra.

”Erm, Nicole? Why are you whispering? We’re the only ones here..”

“You never know where that bitch is at, maybe under that towel..”

Hon pekade på en handduk på golvet och jag bras ut i skratt. Hon fortsatte viska och jag nickade sakta.

”This will be great!”

Sa Nicole och jag puttade till henne I sidan. Hon drog med mig upp för trapporna emot vårt rum för att berätta om våran plan för Emma.

Vi hade tagit ut alla våra klänningar vi ägde från våra garderober och hängt upp dem på gardinstången. Vi provade nästan allihopa och bland de sista jag provade fanns en vit, kort klänning med ett silvrigt metall skärp med detaljer på, den hade en urigning och en insydd bandeau bh under, jag bestämde mig för den. Och till det en ljusbrun handväska med fransar och ett par bruna pumps.

Jag var faktiskt nöjd med min outfit, enkel men snygg.

Emma hade valt en enkel svart, kort klänning med en silvrig väska där 'axelbandet' var uppdelat i två delar, och så klart hade hon ett par converse till, som jag hade förstått det, var de det enda skorna hon använde. Men det passade henne bra, faktiskt.

Nicole däremot, tog väldigt lång tid på sig. Vissa klänningar satt perfekt på henne, men ändå var hon inte nöjd. Tillslut bestämde hon sig för en vit spetstopp instoppad under en hög pennkjol, till det ett par höga klackar.

Vi tog en taxi till nattklubben vi skulle vara på och redan utanför hörde man musiken pulsera där inne. Det var en lång kö ifrån ingången som sträckte sig hela vägen fram till vägen. Skulle vi behöva köa? Toppen.

Tänkte jag sarkastiskt för mig själv medans vi klev ut ur bilen, till min förvåning drog Nicole med sig mig förbi kön, och emot klubben. Jag tittade på de som stod i kön men ingen verkade reagera negativt.

Jag tittade lite osäkert på Emma som gick bredvid mig.

"Shouldn't we queue too?"

"No, this club is for the students from our school, we don't need to queue. It's the ones that's from other schools."

Jag nickade, och stannade till när vi kom fram till dörrvakten.

"Hello"

Sa Nicole och livvakten flyttade på sig så att vi skulle kunna komma in, så fort vi kom in i festlokalen drog Nicole ut mig och Emma på dansgolvet. Vi började dansa till "Give me everything tonight" och Emma snurrade mig tills jag vart yr, jag skrattade och fortsatte röra mig till musiken.

Jag var egentligen inget partydjur, jag brukade inte klubba. Druckit hade jag väl gjort någon gång, och vart på fest likaså, men jag har aldrig tyckt att det varit kul, inte som nu. Med Emma och Nicole var det roligt, vi skrattade och dansade med varandra, hade kul helt enkelt.

Nicole hade gått iväg för att hämta drinkar, jag och Emma var ganska trötta så vi gick och satte oss vid ett av borden, jag lutade huvudet mot bordet en liten stund då någon trampade på min hand och jag skrek till av smärta. Jag tittade upp och såg en tjej i långt blont hår, endast iklädd en rosa bh och ett par stringtrosor. Hon flinade åt mig. Just då kände jag igen henne, tjejen ifrån engelska lektionen.

Hon drack ur en spritflaska och klev över till bordet bredvid där några killar satt och började dansa, visslingar hördes och jag suckade.

En översminkad, bitchig blondin. Hur kan de ens gilla henne?

Jag blev en aning chockad när jag såg att Harry satt vid det bordet, han betraktade henne från topp till tå, bet sig i läppen och flinade. Vad såg han i henne?

Emma tog tag i min arm och log.

”Are you okay? She’s a total bitch.”

Jag höll kvar blicken på Harry ett tag, men han var för upptagen med Cori.

Jag vände blicken emot Emma då Nicole kom med tre drinkar i händerna.

”Drinks!”

Skrek hon och slog sig ned bredvid mig, hon räckte mig en av de gula drinkarna och en till Emma. Jag förde glaset sakta till munnen och möttes av en otrolig stark smak. Jag hostade till. Den andra klunken gick bättre, och i den tredje svepte jag hela glaset.

Jag ville bara kunna ha kul ikväll.

Jag frågade om vi inte kunde gå till baren och både Emma och Nicole höll med.

Snart var vi ute på dansgolvet igen, jag hade ingen aning om hur mycket jag druckit, men alldeles för mycket. Kanske 20 drinkar? Jag stod nu och dansade med en främling, men det kändes bra.

Killen som dansade bakom mig tog tag runt mina höfter och vände mig om, först då kunde jag se vem det var, Harry. Jag tog ett djupt andetag och försökte att inte rodna, men det var inget jag kunde kontrollera.

Han drog mig närmare, så att vi stod så tätt man kunde. Jag kunde höra hans andetag även fast musiken dunkade på högsta volym. Hans huvud närmade sig snabbt mitt och utan att jag han tänka, så nuddade hans läppar mina och vi började hångla.

Harry lämnade mig ensam på dansgolvet efter det, jag var för full för att ens bli ledsen. Dessutom kommer jag säkert inte komma ihåg vad som hände imorgon.

Jag hade gått tillbaka till baren, för ett par andra drinkar. Den här gången kunde jag inte gå utan att ramla. Jag försökte desperat hitta Nicole eller Emma, men jag kund inte hitta dem någonstans. Jag vinglade ut emot utgången och när jag satte mig på en bänk för att försöka komma tillbaka till verkligenheten, men när jag skulle resa på mig föll jag ihop på marken och det blev helt svart.

Jag vaknade upp i min säng, Emma och Nicole var inte här. Jag höll mig för huvudet..vänta lite, hur kom jag då hem igår? Jag plockade upp ett par bakfylla tabletter ur min sänglåda och svalde dem.

Jag hade fortfarande ont i hela kroppen, och var för trött för att ens tänka. Jag slut mina ögon och somnade om ganska snabbt.

När jag vaknade igen var Emma och Nicole tillbaka, de log i sina sängar, fortfarande iklädda sina  klänningar sedan igår.

Klockan var ungefär 16.00 när de hade vaknat till, Emma, som inte hade druckit lika mycket som oss, kände sig bra redan då, men Nicole ville bara sova vidare.

Emma satte sig i min säng och tittade på mig.

”How did you come home last night? ”

Jag försökte minnas, men jag kunde inte.

”I don't know, I cant remember”

Hon skrattade och log.

”Let’s sleep cause we have school tomorrow”

Jag nickade, även fast jag inte ens var trött längre. Jag kröp ihop i min säng och somnade snart.

Vi lyckades få upp Nicole nästa morgon, hon klagade hela tiden på att hon såg ut som en ”mess” och de svarta ringarna under hennes ögon.

Jag mådde faktiskt bra, tabletterna hade gjort sitt. När vi klätt på oss gjorde de mig sällskap till engelskan och gick sedan vidare in i klass rummet.

Jag gick och satte mig längst bak bredvid den tjocka killen och riktade blicken mot läraren då jag bara såg blont hår. Jag insåg att det var Cori.

”You should really keep your paws off my boyfriend. I saw you last night. If it happens again then..”

Hennes röst ändrades till en mer hotfull ton. Vad menade hon?

”I’m sorry but I don’t know what you’re talking about..”

Hon böjde sig ner och viskade I mitt öra.

” You and Harry, making out at the party yesterday. I’m gonna get you crushed. You get it?”

Jag tittade oförstående på henne, sedan på Harry som satt längre fram. Han iakttog mig och Cori, och vände sig sedan om mot läraren.

Cori lämnade min plats och jag försökte komma ihåg vad som verkligen hänt igår. Men det var helt blankt.

Vad var det som hände igår, egentligen?

Det kändes som att det tagit en evighet när de två timmarna hade gått och jag hörde pilotens röst i högtalarna. Jag hade en barnfamilj som satt på raden framför mig där barnen skrek under hela resan, de hördes även om jag hade högsta volymen på min IPod.

Jag började packa ihop mina saker i min svarta handväska och väntade på att planet skulle landa, det jag kunde se av London igenom fönstret såg annorlunda ut i jämförelse med Sverige. Vädret var nästan alltid molnigt och regnigt här, det är vad folk säger i alla fall.

Jag skyndade mig av planet så fort vi landat, jag var både exalterad och nervös på samma gång. Ny skola, nya personer. Jag hade ju ingen aning om hur det här skulle bli, men jag har en känsla av att det blir vad man gör det till, så det gäller att göra det till något bra helt enkelt.

Jag suckade till mina djupa tankar och styrde stegen mot rullbanden, det var redan fullt med folk som stod och väntade och det gick knappt att ta sig fram. Jag bestämde mig för att sätta mig ned och vänta tills det lugnat ner sig lite, jag behövde ändå inte vara i skolan förrän vid 5, och det är fyra timmar tills dess.

Jag fiskade upp min mobil ur min jackficka och loggade in på Twitter.

"At the airport in London now, this is gonna be a good couple of years."

Knapprade jag in i rutan under texten "what's happening?. Jag klickade på tweet och stoppade tillbaka telefonen i fickan igen.

När det gått ungefär en halvtimme stod det bara några få personer kvar och väntade på sina väskor, så jag gick fram och ställde mig och väntade jag med. Det tog ett tag, men snart hade jag alla mina tre, gigantiska resväskor bredvid mig.

Jag gick ut ur entrédörrarna och tittade mig runt omkring efter en ledig taxi. Tillslut hittade jag en längs bort på gatan, jag lämnade mina saker på gatan och satte mig i taxin. Taxichauffören stoppade artigt in dem i bakluckan och hoppade in bredvid mig.

Bilresan tog ungefär en halvtimme, chauffören var väldigt pratglad av sig och frågade mig om allt möjligt. Snart svängde taxin in utanför ett stort hus i mitten av London, det var som en park framför skolan, med små dammar och träd. ”Parken” var full av elever, alla hade på sig det jag antog var deras skoluniform.

En kort, blå kjol med en klassisk vit skjorta, och en blå kofta med skolans logga ” Harvards” på, var tjejernas skoluniform. Jag gillade den faktiskt, enkel men snygg.

Killarna däremot hade svarta chinos, en klassisk vit skjorta precis som tjejerna, och en blå kavaj med skolans logga.

Chinos? Wow. Tänkte jag för mig själv, engelskmännen måste ha så bra modekänsla som det sägs att de har. Jag la märke till att alla hade olika skor, det måste betyda att man får ha vilka man vill? Jag tittade ner på mina svarta klackar och kände mig genast lite för finklädd.

Taxichauffören hjälpte mig med mina väskor och vinkade sedan hejdå. Jag stod kvar på trottoaren framför skolan och log, okej, vad skulle jag gå nu då?

Skolområdet var stort, det var en väldigt stor skola. Jag vill inte heller fråga någon, och skämma ut mig med min dåliga engelska redan första dagen. Jag bestämde mig för att gå rakt fram igenom parken som var full av elever, som låg och solade, spelade fotboll, badade i de små poolerna och pluggade.

Jag försökte att inte bry mig om alla som stirrade på mig, jag var ju den nya tjejen. Jag fortsatte att gå emot en av ingångarna då någon plötsligt sprang in i mig. Jag föll till marken med personen över mig, det gick så snabbt, jag hann inte reagera.  Mitt huvud dunkade av det hårda slaget i marken och jag kisade emot personen som låg ovanpå mig, det var en han.

Killen tog sig snabbt upp från marken och tittade ner på mig.

-Are you okay? I’m so sorry.

Jag satte mig upp med en hand för pannan, huvudet dunkade fortfarande. Hans ögon, det var det första jag lade märke till, de skimrande gröna ögonen som tittade rakt in i mina. Snygg var han.

-Yeah, I think so..

Sa jag och tittade mig runt omkring, ingen verkade ha uppmärksammat våran lilla krockning. Han hade lockigt, brunt hår och en perfekt tränad kropp, inte för mycket och inte för lite. Jag började rodna.

-Are you sure? I’m sorry..

Jag reste mig upp och tog tag i mina väskor. Han tittade på väskorna och sen på mig.

-Are you new here? Need any help to find anywhere?

-Actually I do.

Jag log, han var väldigt trevlig också. Han hejdade mig när jag började gå ,

-Let me help you with those.

Han tog tag i två av mina väskor och jag log emot honom, han hade ett sådant underbart leende.

-So where are you from?

-Sweden.

-Oh, cool.

Jag nickade, jag följde efter honom in i en av entréerna  och han pekade på receptionen.

-There it is.

-Thank you so much. I’m all lost here.

-Anytime.

Han blinkade med ena ögat, jag kunde inte låta bli att småle .

-I really have to go now, but I’ll see you later..erm..

-Holly.

-I’ll see you later Holly, and I’m Harry by the way.

Harry, jag himlade med ögonen efter honom och styrde stegen mot receptionen. Rektorn gav mig nyckeln till mitt rum, mitt schema och skoluniformen.

-To the left, then 2 stairs up, and then to the right. Room 456.

Jag nickade tacksamt och följde hennes beskrivning. Snart stod jag utanför rum 456 med nyckeln i min hand, ärligt talat var jag nervös, men ändå väldigt exalterad för att träffa mina nya rumskompisar.

Jag stoppade in nyckeln i låset och tryckte ner dörrhandtaget, jag hörde viskningar inifrån rummet. Snart dök två tjejer upp framför mig.

-I’m Nicole.

Sa den ena, hon hade blond, långt hår, det såg exakt ut som Miley Cyrus. Hon var väldigt söt, säkert en av de tjejerna alla killarna slåss om.

-And I’m Emma.

Sa den andra tjejen, hon hade ett par stora gröna ögon som log emot mig. Hon hade brunt, långt hår, inte lika långt som Nicole men det var fortfarande långt.

De båda var iklädda varsin One Piece och log stort emot mig.

-I’m Holly.

De hjälpte mig in med mina saker i rummet, det var ganska stort, större än vad jag förväntat mig. Det fanns tre sängar, tre garderober och ett gemensamt skrivbord. På väggen mittemot alla sängar fanns en platt teve, ungefär 35 tum om jag skulle gissa.

Emma och Nicole drog mig till en av sängarna och de satte sig ned bredvid mig. Emma tittade på mig med en nyfiken blick, som en treåring på julafton.

-So tell us. We wanna know everything about you.

Emma tittade på mig, Nicole skrattade och fortsatte:

-Since you are our new BFF.

Jag skrattade och det gjorde de också, de verkade väldigt snälla. Jag försökte komma på ett bra sätt att börja och harklade mig.

Vi skrattade så mycket den kvällen, åt mitt liv, och de berättade om sina. Det kändes som att vi känt varandra i år, jag hade verkligen fått de bästa rumskompisarna jag kunnat få !