Hollys point of view

Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan. Jag tog fram mobilen och svarade.

”Hej Jonas.”

”Hej Holly, jag saknar dig.”

Jag suckade i luren. Jonas hade varit min kompis i evigheter tills dagen han sa att han ville vara mer än bara vänner.

”Varför har du inte svarat på mina samtal för?” frågade han mig när jag inte svarade honom.

”För att jag inte orkar med det här längre Jonas. Du kan inte hålla på att ringa mig hela tiden!”

Jag höjde rösten åt honom. Att han fortfarande inte fattade? Jag har inte de känslorna för honom. De orden hade krossat hans hjärta och istället för att gå vidare så hade han börjat förfölja mig.

”Varför flyttade du till London för? Jag önskar att du hade varit hos mig istället.” jag kunde höra hur han kämpade mot tårarna.

Det var en sak som kommit efter att jag krossat hans hjärta. Tårarna. Han började gråta för minsta grej nu. Vilket var en av anledningarna till att jag inte riktigt kunna säga åt honom att sluta ringa mig. Jag skulle lätt kunna skaffa ett nytt och skyddat nummer men något inom mig kunde inte göra det. Jag visste att Jonas skulle skada sig själv då.

”För att det här är min dröm Jonas. Jag vill inte fastna i Sverige, jag vill leva. Upptäcka nya kulturer och länder.”

Och så vill jag slippa se dig stå utanför mitt hus varje dag. Jag sa inte det sista till honom. Han tror inte att jag vet om det. Att han står gömd utanför mitt hus nästan varje dag. Jag har inte sagt något till mina föräldrar. De skulle säkert bara vilja ringa till polisen. Jag skulle aldrig kunna göra så mot honom.

”Du gjorde det också för att slippa mig va?” han grät nu.

Sårad av sanningen eller lycklig av lögnen.

”Ja, jag är ledsen Jonas men jag orkar inte med det här längre. Du måste lämna mig i fred någon gång. Gå vidare!”

Jag skrek till honom nu. Jag är väldigt tacksam över att de andra inte förstår vad jag säger men jag antar att jag har en hel del att förklara sedan. Jag stannade, det var svårt att koncentrera sig på att gå när jag pratade i telefon.

”Jag kan inte! Jag kan inte leva utan dig. Jag älskar dig Holly!”

”Du måste!”

Jag kände hur tårarna började rinna. Jag kunde inte hejda dem. Det var något som var en typisk ”Hollygrej”, när jag blir riktigt arg så börjar jag alltid att gråta. Jag såg att Harry var på väg fram mot mig. Jag knuffade undan honom, var jag tvungen. Om Jonas skulle höra Harrys röst innan jag berättat något om honom skulle han ta livet av sig på direkten. Tårarna fortsatte att rinna. Jag satte mig ner på en röd parkbänk och Nicole satte sig bredvid mig och höll min hand. Det kändes tryggt och lugnande. Harry satte sig på min andra sida och jag gav dem ett tecken att de skulle vara tysta.

”Finns det inget sätt som gör att du älskar mig.” han lät riktigt förtvivlad och desperat.

”Jonas, det finns en annan. En kille som jag gillar jättemycket. Jag tror att jag faktiskt älskar honom.”

Återigen sårad av sanningen. Men om det här ska ta ett slut måste han få reda på allt. Det kanske får honom att förstå att han inte har en chans, att han aldrig haft en chans.

”Vad heter han. Hur ser han ut?”

Han hade slutat gråta nu. Han lät mer förbannad nu. Jag förstod honom. Jag sneglade på Harry, han var perfekt. Hans hår hade blivit extra lockigt utan solen och det såg riktigt guldigt ut i kvällssolen. Han var riktigt vacker. Han är min. Harry märkte att jag sneglade på honom och han log. Jag såg i hans ögon att han var orolig. Jag undrar vad han tror jag pratar om. Förmodligen om att jag kanske måste åka hem till Sverige igen. Avsluta mina studier här. Det skulle aldrig hända. Det här är min dröm, det är här jag ska bo.

”Holly, berätta för mig. Jag vill veta vem min motståndare är.”

”Han är ingen motståndare, han är min pojkvän.”

”Säg vad han heter.”

Jag bet mig i läppen. Harry förstod inte vad jag pratade om eftersom jag pratade på svenska, men namn låter likadant i nästan alla språk.

”Harry.” viskade jag.

Harry ryckte till när han hörde sitt namn. Han och Nicole tittade undrande på mig. Båda hade en rynka i pannan och en orolig blick.

”Är han från England?”

”Ja.”

Jag hörde hur han suckade i luren. Jag kunde se framför mig hur han satt på sin säng i sitt ostädade rum. Hur han kliade sig i håret och tittade på bilden på oss två som stod på hans nattduksbord.

”Du kommer aldrig flytta hem igen va?” sa han efter en lång tystnad.

”Jag vill inte det nu, men vi får se vad jag vill efter skolan.”

Lögn. Jag visste att jag inte skulle flytta hem. Om jag skulle flytta hem till Sverige skulle jag flytta till en ny stad. Förmodligen till Göteborg.

”Fan Holly. Vad ska jag göra?”

”Det är ditt liv, jag kan inte bestämma åt dig. Du måste göra det du vill. Men en sak kan jag bestämma. Det här är sista gången du pratar med mig. Jag kommer aldrig mer svara på dina samtal, du måste gå vidare. Du kan inte göra det om du fortsätter så här. Du kommer hitta någon som du älskar mer än vad du älskar mig. Du måste inse att jag inte är den rätta.”

Jag sa allt i ett andetag. Tårarna strömmade ner för mina kinder. Allt som jag haft inom mig i flera månader hade äntligen kommit fram. Det här var slutet.

”Hejdå Holly.”

Han la på. En sten föll från mitt hjärta. Det var slut nu, det var över. Jag var äntligen fri att kunna älska någon utan att känna ångest.

Jag lutade mig mot Harrys axel. Han kramade om mig utan att säga något.

”Nicole, I know you’re starving. Please go and eat something.” Fick jag fram efter en lång tystnad.

Jag märke även att de andra hade gått. Det var bara jag, Nicole och Harry kvar.

”No, i stay with you!”sa hon bestämt.

“Go to the other and eat! You are my best friend but I just want to be alone with Harry.”

Jag kunde höra Harry le. Jag tittade bedjande på henne och hennes blick vandrade mellan mig och Harry.

”Okay. But i need to talk to you later!” hon spände blicken i mig.

“I promise. Now go.”

Hon log och började gå mot pizzerian. Hon tog fram sin mobil, förmodligen för att ringa Sean.

”Do you wanna tell me who you talked to?” Harry tittade mig djupt i ögonen.

Jag nickade och började berätta allt för honom ända från början.

---

Så, andra kapitel för idag. Miss drama is in town !