Jag stod helt förstenad. Jag kunde inte vända mig om och springa därifrån, något inom mig ville ha reda på sanningen. Även fast jag nog redan visste vad det var. Harry hade bara lekt med mina känslor. Jag väntade på att jag skulle känna något, ilska, sorg, besvikelse, vad som helst. Men jag kände inget, jag kände mig bara tom. Jag såg hur Harry knuffade undan Cori och han sa något om att hon var en idiot. Allt kändes väldigt långt bort, som om jag stod utanför och tittade på. Det här händer inte i verkligheten, det här händer inte mig. Jag hann få tillbaka rörelseförmågan innan Harry kom fram till mig. Jag backade långsamt bort från honom.

”Holly, it’s not like it looks!” sa han och kollade på mig med bedjande ögon.

”I think it’s. Never talk with me again. Never!” sa jag och vände mig om och gick så fort jag kunde bort från honom och Cori. Jag ville inte störa dem längre.

”Holly, please listen to me.” hörde jag Harry ropa efter mig i korridoren. Jag vände mig inte ens om, jag borde ha lyssnat på hjärnan istället för hjärtat. Jag visste att han skulle såra mig igen. Jag som hade lovat mig själv att inte bli kär det första jag gjorde. Det gick ju helt åt helvete. Jag svängde av till min korridor. Jag öppnade dörren till rummet och sjönk som en hög på golvet. Från att ha varit helt tom på känslor kom att på en och samma gång. Jag vet inte om jag var mest arg på mig själv eller på Harry. Jag borde ha fattat att en kille som Harry inte skulle kunna släppa sitt rykte så lätt. Jag var bara en del av hans spel och jag var dum nog att gå på det. Allt började komma i fatt mig nu. Så fort jag stängde ögonen såg jag Cori och Harry kyssas. Jag kände hur tårarna började rinna, jag ville bara försvinna.

Jag måste ha somnat på golvet för jag vaknade av att någon försökte öppna dörren. Det var Nicole.

”Holly why are…” hon avbröt sig tvärt när hon såg att jag hade gråtit. Hon kastade sig ner på golvet, drog upp mig till sittandes och bara kramade om mig. Vi satt så ett tag utan att någon sa något.

”Holly, do you want to tell me what happened?” frågade hon försiktigt.

Jag nickade sakta på huvudet. Tog ett djupt andetag och viskade:

”He kissed Cori.”

”He did what?!” skrek hon. Hon satte snabbt handen för munnen. ”Sorry, i’m just chocked.” sa hon sedan, hon nästan viskade nu.

Tårarna började rinna hejdlöst igen, jag kunde inte kontrollera dem. Jag sjönk ihop på golvet igen, jag orkade inte leva.

”Holly, you can’t lie on the floor, I help you to bed.” Hon drog upp mig från golvet och drog med mig till min säng. Hon tog bort överkastet och jag la mig under täcket.

”If you want something, just tell me.”

Det ända jag ville, var att dö, försvinna in i mörkret för alltid, slippa allt och alla. Bara jag och tystnaden. När jag inte svarade henne hörde jag henne smyga bort till sin säng. Jag hörde att hon tog sin mac, förmodligen för att skriva ett skolarbete. Jag vände mig om för att se vad klockan var, halv 5. Nästan lördag, nästan söndag, nästan måndag.

Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Jag kämpade i mot, ville inte sluta ögonen. För varje gång jag gjorde det såg jag dem framför mig, såg hur deras läppar rörde varandra, hur deras händer ivrigt rörde sig för att få av alla kläder. Jag rös till av obehag av tanken. Det var nästan omöjligt att hålla ögonen öppna, jag tog en sista titt på klockan, fem över 5. Jag slöt ögonen och somnade kort där efter.

Jag såg massa kläder på golvet, jag kände igenom dem, det var skolans uniformer. De låg som i en stig. Jag följde den, jag visste att jag inte borde men jag kunde inte låta bli. Jag kunde inte heller vända om, bakom mig var det bara svart, som ett stort svart hål, det tvingade mig framåt. Spåret avslutades med ett par rosa string trosor. Jag stannade, tittade förskräckt på dem. Min blick gled sakta uppåt, något inom mig sa åt mig att sluta, vända om och springa åt andra hållet, det var tryggare i mörkret. Jag såg två människor, en tjej och en kille, de låg  tät omslingrade i sängen. Plötsligt tittade killen upp, jag kände igen honom, det var Harry.

Jag satte mig kallsvettig upp i sängen. Det var bara en dröm, bara en dröm. Jag la mig ner i sängen igen. Varje gång jag slöt ögonen spelades min dröm upp för mig. Jag satte mig upp i sängen igen. Jag tog fram min mobil som låg på nattduksbordet. 20 missade samtal, 10 nya röstmeddelanden och 30 nya sms. Alla var från Harry. Jag suckade och kollade på klockan, tre på morgonen. Jag suckade ännu högre och började lyssna på alla röstmeddelanden.

”Holly, it’s not what it looked like, please answer. I’m sorry.”

Jag såg klart och tydligt att ni kysstes, jag är inte blind din idiot och om du är ledsen vad är då inte jag? Alla röstmeddelanden och sms var ungefär likadana. Jag trodde inte ett piss på vad han sa, det var säkert bara ett spel, ord han sagt till tusentals tjejer, ord som inte betyder ett skit.

Jag reste mig ur sängen för att gå på toaletten. Benen var tunga och varje steg kändes som en mil. Jag grimaserade åt mig själv i spegeln. Sminket hade runnit så jag var kolsvart runt ögonen och även på kinderna. Jag orkade inte tvätta bort, jag stängde dörren efter mig och gick fram till min garderob för att ta på mig min pyjamas. Jag hade lagt mig i sängen med mina vanliga kläder förut. Det var en frihet att få dra av sig de tighta jeansen och ta på sig ett par mjuka shorts istället.

Jag la mig i sängen igen och vaknade sedan av att någon bankade på dörren. Jag satte mig tvärt upp i sängen och tittade mig omkring i rummet. Emma och Nicole hade lämnat rummet, förmodligen för att äta eller träffa några andra. Bankandet på dörren fortsatte men det blandades med rop.

”Holly, open the door. I know you’re in there.”

Jag kände igen rösten, det var Harrys. När jag inte svarade på hans samtal, trodde han då att jag skulle öppna dörren och prata med honom, ansikte mot ansikte. Jag drog täcket över huvudet och hoppades att han skulle ge upp efter ett tag. Efter ett tag tystnade det, han måste gett upp. Jag tog fram min mobil och ringde Nicole.

”Can you buy me some Ben&Jerrys and rent some love comedies?”

“Sure, what B&J do you want?”

“Halfbaked, brownie and baked Alaska.”

Vi la på och jag låg bara och stirrade upp i taket i väntan på min glass. Efter ett tag hörde jag hur några pratade utanför dörren, det måste vara Nicole och Emma. Jag kunde även urskilja en killröst. Dörren öppnades och in kom de jag väntade och en person jag verkligen inte vill träffa, Harry.

”Harry go, i don’t wanna talk with you. Just go, we’re over.”

Jag drog täcket över huvudet. Jag vill inte bryta ihop framför honom.

”Give her some time.” sa Nicole, förmodligen till Harry.

Jag hörde steg och hur en dörr öppandes och stängdes, han hade gått. Jag drog ner täcket från huvudet och möttes av Nicoles oroliga ansikte.

”Have you been in bed the whole day?”

“Just give me my icecream.” Muttrade jag till svar. Jag tog påsen ur hennes hand och gick bort mot tvn för att sätta på en film.

Jag la mig tillrätta i sängen och drog täcket tätt intill mig, jag hade aldrig känt så här förut. Det var som att allt, alla känslor sugits ur mig. Jag var helt tom inombords.