2012-05-19
14:17:19
14:17:19
What Makes You Beautiful - kapitel 31
Jag vaknade till ljudet av vågor som slog emot stranden, mitt huvud vilade på Harrys varma bröst som höjdes upp och ned i takt med när han andades och en filt var svept omkring oss. Jag kisade emot den skinande solen som stod högt på himlen och slogs sedan av att klockan borde vara mycket, omkring 11 kanske.
Jag hade alltid varit väldigt fascinerad av solen som liten, när alla andra ville bli popstjärnor,presidenter, skådespelare, poliser och så vidare drömde jag alltid om att jobba inom astronomi. Jag fick min första stjärnkikare dagen jag fyllde 7, jag kommer ihåg hur jag ville sitta uppe hela natten och titta upp i rymden, det var så fascinerande, att det fanns så mycket ouptäckt där ute. Mamma var tvungen att låsa in stjärnkikaren under natten, jag grät lika mycket varje gång då klockan slagit 8 och det var dags att gå och lägga sig och för mamma att ta hand om stjärnkikaren. Hursomhelst, började jag också intresseras av solen och snart kunde jag läsa av tiden beroende på hur högt solen stod på himlen. Men tyvvär, i 11 års åldern fick jag prova på att rida för första gången och efter det vart mitt intresse för astronomi ett minne blott.
Men jag kom fortfarande ihåg en del, som detta med solen. Och just det att klockan var runt 11 fick mig att inse att vi försovit oss rejält. Jag och Sean hade igår kommit överens om att han skulle sätta sin mobil på alarm vid 8 så att vi skulle hinna tillbaka till skolan innan 10, då biologi lektionen med mrs. Schwartz började. En liten videofilm spelas upp i mitt huvud och visar ungefär hur rektorn kommer att skälla ut oss och sedan bli straffa oss med samhällstjänst, det vill säga att ta hand om disken ifrån skolmatsalen och att städa skolområdet. Skulle nog tippa på att det blir 2 dagar samhällstjänst, inte mer än så. Även fast att hon sa att de som lämnar skolområdet skulle bli relegerade på informationsmötet den första dagen, vet nog alla studenter att hon är alldeles för mesig och snäll för att göra det. Det skulle aldrig hända.
Jag skakade om Harry med båda händerna och han gav ifrån sig ett dovt frustande och behöll ögonen stängda.
-Harry! We're late, get up or you're gonna have a swin. Your choice!
Jag drog av honom filten och han ryckte till och kröp ihop i fosterställning. Jag tittade bort emot Nicole och Sean som fortfarande låg och sov tungt under en filt.
-Guys! Wake up. We're really late, because someone didnt put the alarm on..
Sa jag och tittade menande på Sean som nu vaknat till. Det tog en stund innan de riktigt vaknat till och förstått vad jag menat.
-SHIT!
Nicole flög upp så att filten kastades iväg ett par meter åt sidan. Vi hjälptes åt att bära allt vi tagit med oss till bilen och när jag skulle hämta de sista sakerna satt Harry fortfarande och halvsov.
- Ey, sleepyhead. We need to go.
Han flinade och granskade mig medan jag lastade armarna fulla med de sista kuddarna som låg kvar.
- Sure, sure. But I need a kiss first!
Jag himlade med ögonen och stapplade fram till Harry och böjde mig ned för att ge honom en snabb puss, då han tog tag i min nacke och lät sina läppar sakta nudda mina. Han mumlade något mellan kyssarna, jag hörde inte riktigt men det lät som "Thats better".
"Harry..we need to go"
Jag avbröt kyssen och plockade upp kuddarna jag släppt på marken och började gå emot bilen.
"Aaah, what's that!?"
Hörde jag nedifrån stranden och ett flin spreds över mitt ansikte, och snart hörde jag Harrys steg bakom mig.
"That took quite a while.."
Sa Nicole ifrån framsätet och flinade retsamt.
"Yeh. Sorry, blame Harry"
Jag nickade emot stigen där Harry trött kom gående emot oss.
"He's not really a morning person"
Konstaterade Sean och jag och Nicole skrattade som svar.
Vi svängde in på skolområdets parkering och jag lade märke till att det satt gula posters överallt. Jag kisade emot en som satt på väggen till gymnastiksalen och läste " STAY IN DAY". Jag vände sakta huvudet emot Nicole för att se om hon också sett, och baserat på hennes ansiktsuttryck chansade jag på att hon hade det.
-Shit.
Sa hon tyst och stirrade på postern. Stay in day var en tradition där man låste alla portarna till skolan och stannade inne hela dagen och på kvällen har man en 'sleepover' i gymnastikhallen.
-How the fuck are we supposed to get in now?
Säger Sean och tittar ut över det helt tomma skolområdet. Jag suckar, just my luck. Hur kunde vi ha missat att det var stay in day idag? Var posterna uppe igår kväll också? Och varför har inte Emma ringt om hon visste att vi skulle bli utelåsta..vänta lite. Det kanske var det som var meningen?
-I have an idea, but we need to hurry. Leave the stuff in the car for now.
Sa Harry och log på ett jag-är-så-jävla-smart sätt. Vi klev ur bilen och följde efter Harry runt gymnastiksalen, han stannade till när vi var på gymnastiksalens långsida, och tittade uppåt.
- Hol, you have a room with a view of the gym roof, right?
- Yeah?
Jag fick syn på stegen som satt fast på husfasaden framför oss och undrade hur jag int elagt märke till den tidigare. Jag granskade den uppifrån och ned och svalde.
-Harry..we're not going to..no.
Hörde jag Nicole säga bakom oss med en bestämd röst.
- Well, we don't have much of a choice, Nicole. And in this way, we can just say that me and Sean slept at yours and we overslept. Noone will notice.
Utom Emma. Tänkte jag för mig själv och hoppades på att hon hade hållit tyst om detta.
- Okay. I'll go first.
Sa Sean och tog ett kliv fram och satte ena foten på stegen för att se hur stadig den var.
-Be careful boo bear.
Sa Nicole med en liten röst och tittade nervöst på när Sean klättrade upp för stegen. När Harry klättrat upp gick jag med osäkra steg fram till den rostiga stegen och satte händerna på sidan av den, jag tog ett kliv upp och sedan ett till. Inte så farligt, så länge jag inte tittar ned. Tänkte jag och log lite för mig själv när Harry drog upp mig över kanten.
Det tog ett tag för Nicole, däremot. Hon vägrade först att ta av sig sina klackskor men efter några minuter utan att hon kommit någonvart bestämde hon sig för att försöka utan. Stubborn girl. Tänkte jag och tittade på klockan, hur svårt kunde det vara att klättra upp för en stege? När vi stått där i en kvart och med hjälp från Sean, stod hon äntligen på taket med oss. Jag tog täten och gick emot delen av taket där alla fönster till rummen var uppradade, vi passerade grannens fönster och när jag stod och drog i vårat fönster insåg jag att det var låst, som alltid, och att ingen var där inne. Vad hade vi förväntat oss egentligen? Jag fnissade till, jag kunde inte hjälpa det.
- Oh. I didn't think of that the window might would be locked.
Sa Harry och skrattade lite, sean facepalmade sig själv och drog en djup suck.
-And now what?
Hej.
Förlåt för den dåliga uppdateringen. Har inte haft någon som helst motivation de senaste veckorna.. Men iallafall, här har ni ett nytt kapitel, inter det bästa men. Och jag ska verkligen försöka uppdatera mer från och med nu. Kommentera gärna vad ni tycker, det är det som driver oss till att vilja skriva.
Puss på er!
/Emma xx
Update: Hörni. Nu är det så att jag och Amanda inte skrivit på länge och igår satt jag och jobbade på detta kapitel i flera timmar för att få det extra långt till er. Vad har hänt med kommentarerna? Förut fick vi nästan alltid över 20, minst. Visst, det kan bero på den dåliga uppdateringen men vi ser ju att det är många som läser. Så snälla, släng in en kommentar. Varenda en av era kommentarer betyder så sjukt mycket för oss, man blir så sjukt peppad att skriva mer när man får många fina kommentarer av er. Dessutom, har jag nästa kapitel nästan klart redan och om ni är bra på att kommentera ikväll, så kommer jag att lägga up det. Deal?
Puss xxx
Jag hade alltid varit väldigt fascinerad av solen som liten, när alla andra ville bli popstjärnor,presidenter, skådespelare, poliser och så vidare drömde jag alltid om att jobba inom astronomi. Jag fick min första stjärnkikare dagen jag fyllde 7, jag kommer ihåg hur jag ville sitta uppe hela natten och titta upp i rymden, det var så fascinerande, att det fanns så mycket ouptäckt där ute. Mamma var tvungen att låsa in stjärnkikaren under natten, jag grät lika mycket varje gång då klockan slagit 8 och det var dags att gå och lägga sig och för mamma att ta hand om stjärnkikaren. Hursomhelst, började jag också intresseras av solen och snart kunde jag läsa av tiden beroende på hur högt solen stod på himlen. Men tyvvär, i 11 års åldern fick jag prova på att rida för första gången och efter det vart mitt intresse för astronomi ett minne blott.
Men jag kom fortfarande ihåg en del, som detta med solen. Och just det att klockan var runt 11 fick mig att inse att vi försovit oss rejält. Jag och Sean hade igår kommit överens om att han skulle sätta sin mobil på alarm vid 8 så att vi skulle hinna tillbaka till skolan innan 10, då biologi lektionen med mrs. Schwartz började. En liten videofilm spelas upp i mitt huvud och visar ungefär hur rektorn kommer att skälla ut oss och sedan bli straffa oss med samhällstjänst, det vill säga att ta hand om disken ifrån skolmatsalen och att städa skolområdet. Skulle nog tippa på att det blir 2 dagar samhällstjänst, inte mer än så. Även fast att hon sa att de som lämnar skolområdet skulle bli relegerade på informationsmötet den första dagen, vet nog alla studenter att hon är alldeles för mesig och snäll för att göra det. Det skulle aldrig hända.
Jag skakade om Harry med båda händerna och han gav ifrån sig ett dovt frustande och behöll ögonen stängda.
-Harry! We're late, get up or you're gonna have a swin. Your choice!
Jag drog av honom filten och han ryckte till och kröp ihop i fosterställning. Jag tittade bort emot Nicole och Sean som fortfarande låg och sov tungt under en filt.
-Guys! Wake up. We're really late, because someone didnt put the alarm on..
Sa jag och tittade menande på Sean som nu vaknat till. Det tog en stund innan de riktigt vaknat till och förstått vad jag menat.
-SHIT!
Nicole flög upp så att filten kastades iväg ett par meter åt sidan. Vi hjälptes åt att bära allt vi tagit med oss till bilen och när jag skulle hämta de sista sakerna satt Harry fortfarande och halvsov.
- Ey, sleepyhead. We need to go.
Han flinade och granskade mig medan jag lastade armarna fulla med de sista kuddarna som låg kvar.
- Sure, sure. But I need a kiss first!
Jag himlade med ögonen och stapplade fram till Harry och böjde mig ned för att ge honom en snabb puss, då han tog tag i min nacke och lät sina läppar sakta nudda mina. Han mumlade något mellan kyssarna, jag hörde inte riktigt men det lät som "Thats better".
"Harry..we need to go"
Jag avbröt kyssen och plockade upp kuddarna jag släppt på marken och började gå emot bilen.
"Aaah, what's that!?"
Hörde jag nedifrån stranden och ett flin spreds över mitt ansikte, och snart hörde jag Harrys steg bakom mig.
"That took quite a while.."
Sa Nicole ifrån framsätet och flinade retsamt.
"Yeh. Sorry, blame Harry"
Jag nickade emot stigen där Harry trött kom gående emot oss.
"He's not really a morning person"
Konstaterade Sean och jag och Nicole skrattade som svar.
Vi svängde in på skolområdets parkering och jag lade märke till att det satt gula posters överallt. Jag kisade emot en som satt på väggen till gymnastiksalen och läste " STAY IN DAY". Jag vände sakta huvudet emot Nicole för att se om hon också sett, och baserat på hennes ansiktsuttryck chansade jag på att hon hade det.
-Shit.
Sa hon tyst och stirrade på postern. Stay in day var en tradition där man låste alla portarna till skolan och stannade inne hela dagen och på kvällen har man en 'sleepover' i gymnastikhallen.
-How the fuck are we supposed to get in now?
Säger Sean och tittar ut över det helt tomma skolområdet. Jag suckar, just my luck. Hur kunde vi ha missat att det var stay in day idag? Var posterna uppe igår kväll också? Och varför har inte Emma ringt om hon visste att vi skulle bli utelåsta..vänta lite. Det kanske var det som var meningen?
-I have an idea, but we need to hurry. Leave the stuff in the car for now.
Sa Harry och log på ett jag-är-så-jävla-smart sätt. Vi klev ur bilen och följde efter Harry runt gymnastiksalen, han stannade till när vi var på gymnastiksalens långsida, och tittade uppåt.
- Hol, you have a room with a view of the gym roof, right?
- Yeah?
Jag fick syn på stegen som satt fast på husfasaden framför oss och undrade hur jag int elagt märke till den tidigare. Jag granskade den uppifrån och ned och svalde.
-Harry..we're not going to..no.
Hörde jag Nicole säga bakom oss med en bestämd röst.
- Well, we don't have much of a choice, Nicole. And in this way, we can just say that me and Sean slept at yours and we overslept. Noone will notice.
Utom Emma. Tänkte jag för mig själv och hoppades på att hon hade hållit tyst om detta.
- Okay. I'll go first.
Sa Sean och tog ett kliv fram och satte ena foten på stegen för att se hur stadig den var.
-Be careful boo bear.
Sa Nicole med en liten röst och tittade nervöst på när Sean klättrade upp för stegen. När Harry klättrat upp gick jag med osäkra steg fram till den rostiga stegen och satte händerna på sidan av den, jag tog ett kliv upp och sedan ett till. Inte så farligt, så länge jag inte tittar ned. Tänkte jag och log lite för mig själv när Harry drog upp mig över kanten.
Det tog ett tag för Nicole, däremot. Hon vägrade först att ta av sig sina klackskor men efter några minuter utan att hon kommit någonvart bestämde hon sig för att försöka utan. Stubborn girl. Tänkte jag och tittade på klockan, hur svårt kunde det vara att klättra upp för en stege? När vi stått där i en kvart och med hjälp från Sean, stod hon äntligen på taket med oss. Jag tog täten och gick emot delen av taket där alla fönster till rummen var uppradade, vi passerade grannens fönster och när jag stod och drog i vårat fönster insåg jag att det var låst, som alltid, och att ingen var där inne. Vad hade vi förväntat oss egentligen? Jag fnissade till, jag kunde inte hjälpa det.
- Oh. I didn't think of that the window might would be locked.
Sa Harry och skrattade lite, sean facepalmade sig själv och drog en djup suck.
-And now what?
Hej.
Förlåt för den dåliga uppdateringen. Har inte haft någon som helst motivation de senaste veckorna.. Men iallafall, här har ni ett nytt kapitel, inter det bästa men. Och jag ska verkligen försöka uppdatera mer från och med nu. Kommentera gärna vad ni tycker, det är det som driver oss till att vilja skriva.
Puss på er!
/Emma xx
Update: Hörni. Nu är det så att jag och Amanda inte skrivit på länge och igår satt jag och jobbade på detta kapitel i flera timmar för att få det extra långt till er. Vad har hänt med kommentarerna? Förut fick vi nästan alltid över 20, minst. Visst, det kan bero på den dåliga uppdateringen men vi ser ju att det är många som läser. Så snälla, släng in en kommentar. Varenda en av era kommentarer betyder så sjukt mycket för oss, man blir så sjukt peppad att skriva mer när man får många fina kommentarer av er. Dessutom, har jag nästa kapitel nästan klart redan och om ni är bra på att kommentera ikväll, så kommer jag att lägga up det. Deal?
Puss xxx
