20:47:17
What Makes You Beautiful - kapitel 28
"Hey babe"
Harrys mörka röst hördes ifrån mobilen som jag höll tätt emot mitt öra för att kunna höra någonting, eftersom att Emma och Nicole satt och imiterade ordet 'bajs' och skrattade högt. Jag log för mig själv när jag hörde att det var han och jag gav Nicole en mördarblick för att visa att de skulle vara tysta,men det tog inte lång tid innan tystnaden bröts igen av fnitter.
"Hi. Wait a second"
Jag reste mig upp och gick ut i korridoren, jag stängde dörren bakom mig och lutade mig emot den.
"Okay. Me and Sean was thinking of going to the beach tonight, and we thought you girls might wanna join?"
"Yeah, I'd love to, but we aren't allowed to go outside the school campus, remember?"
"I know, I know. But come on, sometimes you have to break rules.."
"I don't know, Harry. I mean.."
"Noone will even notice. I promise. Come on, it was quite a while ago since we did something fun. This is just what we need"
Jag suckade. Rektorn var väldigt sträng med tider och hon hade gjort klart för oss alla att ingen fick vara utanför skolområdet efter klockan 7, vaktmästaren låser dörrarna till skolan runt 9 och efter det är det ingen som släpps in. Men Harry var så övertygande, och jag ville mer än något annat träffa honom just nu.
"Okay then."
Sa jag uppgivet och tittade på mitt armbandsur, klockan var tio i 9.
"Meet us in 5 by the soccer fields. Hurry"
"Ai ai captain. We will be there in five minutes, love you"
"I love you too, Hol"
Jag tryckte på End Call och öppnade dörren till rummet.
Efter ungefär 5 minuter sprang vi ut från skolans portar mot fotbollsplanen, där Harry och Sean stod och väntade på oss. Jag möttes av Harrys varma leende och han slog sina armar runt mig och drog in mig i hans varma famn. Våra läppar möttes försiktigt och jag kände hur han log.
Emmas point of view
Medan Nicole och Emma sprungit till killarna ställde jag mig på avstånd. Jag är så otroligt trött på att låtsas som allt är bra, som att det är okej för mig att stå här och titta på när en av mina bästa vänner står och kör ner tungan i halsen på Harry. Harry som jag ända sedan jag började här varit olyckligt kär i.
Jag hade precis accepterat att en person som jag aldrig skulle kunna få en kille som han när Holly, en tjej som faktiskt var på samma nivå som jag, kom och fick killen i stort sett direkt. Det känns som att jag blir huggen i magen varje gång jag ser dem, men ändå lyckas jag gömma det.
Jag trodde att jag kommit över honom, men nu, när jag stod här helt ensam och Nicole och Emma stod med sina pojkvänner så var svartsjukan tillbaka. Kanske för att jag vill ha någon, inte specifikt Harry, men någon. Men det var som att känslorna för honom helt plötsligt var tillbaka och det var svårt att hålla tårarna inne.
Jag skrapade lite nervöst med foten i gruset under mig och kämpade för att inte börja gråta. Försökte att tänka på vad som helst utom detta, men det gick inte.
Skärp dig, Emma. Du har ingen chans. Inse det.
Sa jag tyst för mig själv och rätade på ryggen, drog på ett falskt leende och gick fram till dem.
"I'm sorry guys, but i just got a terrible headache, i think i'm stay here."
Hollys point of view
Jag tyckte att det såg ut som om hon ljög och hade tårar i ögonen, men det kanske bara var ljuset från gatlamporna som speglade sig i dem. Jag försökte möta hennes blick, men hon undvek att titta upp och granskade nog sina skor i stället.
"Are you sure it's okay if me and Holly leave? Or do you want us to stay home with you?" frågade Nicole Emma, som även hon försökte få ögonkontakt med Emma.
"yes, go! I just want to sleep."
Jag och Nicole gav Emma en kram innan vi gick bort till Seans bil. Nicole satte sig i framsätet och jag i bak hos Harry.
"ARE YOU READY FOR A ROADTRIP GUYS?" Skrek Sean och startade bilen.
Vi skrattade åt honom och Nicole höjde ljudet på radion och jag började nynna med till musiken.
Efter ungefär 20 minuter var vi framme vid stranden och vi började packa ut maten och filtarna som killarna hade med sig. Vi bar med oss allt ner till stranden och slog oss ner på en lägerplats, solen hade inte riktigt gått än, så himlen hade en rosaorange färg.
Harry kramade om mig bakifrån och viskade i mitt öra.
”I wanna stay here with you, forever.”
“That’s good, because I want to stay with you here forever too.”
Han gav mig en mjuk kyss som fick mig att bli knäsvag. Hans gröna ögon kollade djup in mina och det kändes som om han kunde se ända in till min själ.
”Ey, Harry, we need to get some wood to the fire.” Ropade Sean.
“I’m coming!”
Harry gav mig en snabb puss på pannan och sprang bort till Sean. Jag gick bort till Nicole som satt vid lägerplatsen under en filt och frös. Hon lyfte på filten så att jag också kunde sätta mig under den.
”Do you think Emma really got a headache?” frågade jag henne efter en lång tystnad.
”No, i think was because of you and Harry.” Hon stirrade tomt framför sig, som om hon döljde något.
”Me and Harry? What?! Why?”
“She was, or are, in love with him.”
kapitel 28, here we go! Detta har både jag och Emma skrivit tillsammans, och vi hoppas ni gillar det! Vi har en ide som ska hända, och vi ska försöka skriva ett nytt kapitel ganska snart!
Jag antar att många av er har twitter, så om ni känner för det kan ni följa mig (Amanda), i follow back (;
/ Amanda & Emma xxxx
Hoppas
14:59:56
What Makes You Beautiful - kapitel 27
Efter en lång skoldag slängde jag mig utmattad på sängen. Jag tog fram min mobil ur fickan för att ringa mamma och berätta om att Harry skulle följa med mig till Sverige. Jag slog numret hem och tryckte på ”ring”. Två signaler gick fram innan någon svarade.
”Hallå, vem är det?”
Jag skrattade tyst i luren, min lillasyster Klara hade fortfarande inte lärt sig hur man svarade i telefon som normalt folk.
”Hej Klara, det är Holly!”
”Jag saknar dig jättemycket Holly, när kommer du hem igen?”
”Jag kommer och hälsar på några dagar nästa vecka.”
Hon gjorde ett glädjeskrik och jag var tvungen att ta bort luren från örat. Jag hörde pappa fråga vad hon höll på med i backgrunden och hur hon förklarade att jag var i telefon.
”Holly gumman, hur är det?” sa pappa efter en stunds tystnad i luren. Klara hade blivit helt galen av alla känslorna, så pappa hade varit tvungen att lugna ner henne.
”Det är jättebra, skolan dödar mig lite halvt bara.”
Jag hörde hur pappa log i luren.
”Är det jobbigare än du trodde?”
”Nej, det är faktiskt lättare. Jag trodde det skulle vara svårt att komma in i engelskan, men nu pratar jag som en infödd. Det känns svårare att prata svenska faktiskt.”
”Ja, du låter faktiskt mer brittisk än svensk. Har du bokat flygbiljett än?”
”Nae, men jag ska göra det senare ikväll, och angående det, jag tar med mig en vän, eller pojkvän rättare sagt. ”
Det blev knäpp tyst i luren.
”Pappa, är du kvar..?”
”mm, jag blev lite chockad bara. Vi har varit oroliga, mamma och jag, över att du ska ha träffat en pojke i England, för det kanske gör att du stannar där för alltid.”
”Jag har tre år kvar hinna jag ska bestämma mig, och om jag väljer England, kommer jag alltid kunna komma och hälsa på er och ni mig.”
Jag kände hur tårarna började komma, jag förstår hur det måste kännas för mamma och pappa att deras dotter flyttar tusentals mil ifrån dem, till ett annat land med en annan kultur.
”Sluta tänk på det nu, jag ser fram emot att träffa honom, vad heter han?”
Jag tog ett djupt andetag för att samla mig och berättade allt för både mamma och pappa om Harry. Jag måste säga att högtalarfunktionen är underskattad.
Under mitt samtal med mina föräldrar hade både Emma och Nicole kommit in på rummet och när jag lagt på, började de skratta.
”Swedish must be the funniest language ever!” fick Emma fram mellan skrattattackerna.
”Is it not hard to learn?” sa Nicole och blev seriös.
“ehm, was it hard for you to learn English when you were little?”
“No?”
“Well, same for me, I have spoken Swedish for years, but it will probably be hard for you guys to learn.”
“teach us some Swedish!” sa Emma som hade samlat sig och slutat skratta.
”okay, what do you to learn.”
“Poop!” skrek Nicole och kastade sig från sin säng till min.
”Nicole, you are so immature.” Sa Emma och log. Nicole svarade med att räcka ut tunga mot Emma.”oh, I’m sorry. I ment, very immature.”
”Are you gonna fight or learn Swedish?”
“Swedish lesson!” skrek dem i mun på varandra.
”Bajs.” ljudade jag så tydligt det bara gick.
De tittade på mig med stora ögon och försökte säga efter. De misslyckades helt och nu var det min tur att skratta åt dem.
Ca tio ord senare ringde min mobil, jag letade fram bland ett virrvarr av täcket, kuddar och lakan. Jag hittade den till slut och svarade.
Efterlängtat kapitel? Jag har slitit som ett djur med det, så jag hoppas att ni gillar det! Ska försöka skriva ett till kapitel i helgen, grymt va?
/Amanda xxx
